Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 1

Hvad är det för grönt, som tittar fram der vid rutan och rör sig för vinden ? frågade hon. Och modren gick fram till fönstret och öppnade det på glänt. Nej, men se! sade hon, det är minsann en liten ärta, som har skjutit upp med sina gröna blad. Hur har den kommit hit? Der har du nu en liten trädgård att se på! Modren flyttade den sjukas säng närmare fönstret, så att hon kunde se den uppskjutande ärtan, och gick till sitt arbete. Mamma, sade den lilla flickan om aftonen, jag tror jag blir frisk igen! Solen har i dag blickat så varmt in till mig. Den lilla ärtan trifves så väl! och jag skall nog också komma mig för igen och komma ut i solskenet! Gud gifve det vore så väl! sade modren, men hon trodde icke derpå; likväl satte hon bredvid den gröna ärtrankan, som återväckt hennes barn lefnadslust, en liten pinne, så att den ej skulle afbrytas af vinden; hon knöt en segelgarnsända fast vid brädan och vid den öfversta fönsterkarmen, för att ärtan skulle få ett stöd och något att slingra sig omkring, då den blef längre, och det blef den; man kunde se, hur den växte för hvar dag. Ack, se den blommar! sade modren en morgon; och nu hoppades och trodde äfven hon, att den lilla sjuka flickan skulle bli frisk;