Insändt. Under det en mängd artiklar på de sednare åren varit synliga såväl i landsortens som hufvudstadens tidningar, rörande näringsfriheten, hvilka artiklar till en del efter utseende hafva haft för afsigt att taga handtverksarbetarnes i allmänhet rättigheter i försvar, — för hvilken goda mening nämnde arbetare icke lärer underlåta att hälla dem räkning, som sålunda oanmodade uppträdt som deras målsmän — är det nedslående förnimma att dessa män, hvilka mest synes intressera sig för detta ämne, så kunniga de än må vara i hvarje annan sak, tyskes icke ha ansett det löna mödan göra sig full reda för hvad de härutinnan i många fall anfört, och det är kanske orimligt begärt det någon med angelägnare sysselsättning skulle bry sig om att ta närmare kännedom om den underordnade arbetarens verkliga stallning, innan han offentligen vidrört ett ämne, som skall afgöra dennes väl eller ve; de lära väl anse det tillfyllest, sedan de sjelfva fastvuxit vid den åsigt, att arbetarens utsigter till en bättre ekonomisk ställning, äro genom 1846 års Handtverksordning betydligt underlättade att, utan närmare undersökning huruvida de icke på ett för arbetaren högst menligt sätt misstagit sig, äfven kunna tillväga