Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1852, sida 2

manga gamla vanner at de 10TTa, Störtade regeringarne. Charivari berättas hafva fått en vink att moderera sina utfall emot vissa bankirer, som stå i regeringens gunst. Likaledes skola de dramatiska författarne blifvit tillsagda att icke i de tillsallighetspjeser, som uppföras vid årets slut gå för illa åt börsspelet. Vaudevilleförfattarne ha förbjudits att förlöjliga Odeon-teatern. Slutligen har Lucrece af Ponsard, en pjes som gifvits öfver 50 gånger, blifvit förbjuden. Spelhusen lära ofördröjligen komma att återställas. Dock skall ej hvem som helst der få inträde och minsta insatsen bestämmas till 100 fr. Narvaez var d. 14 ankommen till Bayonne och ämnade dröja der några dagar, innan han fortsatte sin resa till Wien. Abd-el-Kader hade inträffat i Marseille d. 15, och skulle d. 20 inskeppa sig till Brussa. Hypotheksföreningen har afslutat en högst betydlig lånaffår med Societe du Credit mobilier. Enligt Augs. allg. Zeit. synes en brytning emellan Frankrike och Marocko vara oundviklig. Franska konsuln i Rabbot, som blifvit hotad till sitt lif, har måst lemna sin post. Äfven befälhafvaren å en fransk örlogsman, hvilken konsuln kallat till sin hjelp, har sväfvat i stor fara för dervarande arabiska befolknings raseri. Det sörljudes att kejsaren ämnar att till stället afsända en betydlig sjömakt för att gifva Marockanerne en behörig lexa. En skrifvelse i B. H. från Paris af d. 19 bekräftar hvad redan förut omnämnts, nemligen att senaten, som är sammansatt dels af höga embetsmän, dels af personer ur de mest gynnade samhällsklasserna, af fruktan för att Bonaparte till skyddssystemets förfång skall begagna den myndighet han nu vill tillvälla sig att på egen hand afsluta handelstraktater, endast med motsträfvighet går in på att inrymma honom denna makt. Man betraktar allmänt kejsarens begäran att få fria händer i tullagstiftningen såsom förebud till vigtiga reformer i detta hänseende. Ryktet om en på frihandelsgrundsatserna baserad handelstraktat med England har åter lefvat upp. Den berömde frihandelsvännen Michel Chevalier svarade någon, som förebrådde honom att han, som hade Ludvig Philip och Guizot att tacka för sin uppkomst i verlden, kunnat antaga en plats i statsrådet, att han nu, då han räknar på frihandelssystemets seger, anser sin pligt bjuda att lemna alla enskilta konsiderationer å sido och icke undandraga sig statens tjenst. Ett sådant yttrande af en person, som under senaste året ofta samtalat med Bonaparte och hvars bror, August Chevalier i 2:ne år varit hans privatsekreterare, måste alltid äga en stor betydelse. — Korrespondeuten i B. H. uttalar imellertid på ganska grundade skäl den förmodan, att om frihandelsgrundsatserna si i någon mån tillämpas, så sker det ej för deras egen skull, utan emedan Bonapartes enskilta intressen eller nycker så bjuda, till sölje hvaraf systemet alltid blir haltande. Paris d. 20 Dec. (Teleg.) Sannolikt kommer ej eller i dag senatsbeslutets beträffande författnngsändringarne att voteras. TYSKLAND. Kejsaren af Österrike har d. 21 dennes lemnat Berlin. Kungen af Hannover hade i sällskap med hertigen af Branschweig ankommit dit d. 19. Kungen af Preussen skall hafva lofvat kejsaren att snart vilja göra honom ett kontrabesök i Wien. Det berättas vara öfverenskommet mellan Preussen, Österrike och Ryssland att samtidigt ackreditera sina sändebud hos den nye kejsaren i Frankrike. z Betr. sörhandlingarne i Berlin om tullsaken förmäler C. B., att man från preussiska sidan vidblir sin fordran, att tullföreningen förnyas före ratisikationen af handelstraktaten med Österrike; vidare, att i Berlin endast underhandlas med Österrike, representeradt af hr Bruck och icke med koalitionsstaterna, som emellertid i Wien erhållit underrättelse om hr v. Brucks mission och gillat densamma. Amnet för underbandlingarne är uteslutande en handelstraktat. För att hana vägen för en framtida tullenhet fordrar Österrike att blilva underrättadt om alla tullföreningens tulltraktater med utlandet, hvilken fordran Preussen antages skola uppfylla. Protektionisterna i södra Tyskland smickra sig med det hoppet att Preussen skall låta förmå sig att höja sina tullsatser för att dymedelst underlätta handelstraktaten med Österrike. I denna sin förhoppning torde de dock blifva svikna. Katholska fraktionen i andra preussiska kammaren har väckt den motionen, att kammaren skall rikta en adress till kungen med den anhållan att de förordningar som utfärdats om inskränkningar i de katholska missionernas verksamhet och om katholska presterskapets bildande måtte varda upphäfda.