Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1852, sida 2

— ———— rande verkan; hans sinne blef gladare, hans ögon lifvades, och han yttrade sin önskan att äfven försöka det herrliga föret. Ehuru Borg föreställde honom, att han ännu var alltför svag att våga sig ut, gaf man dock efter för hans enträgna böner, sedan läkaren, som blifvit efterskickad, äfven gifvit sitt bifall. Han reste således, och Borg stannade qvar för att afvakta hans återkomst. : En timme förgick, ingen hördes af, och Borg blef orolig; han tänkte dock att det sköna vädret lockat Lenning att göra sin promenad längre än vanligt. Åter en timme förflöt; nu blef Borg ännu oroligare, han gick derför ut att möta sin vän eller uppsöka honom; och emedan han visste hvilken väg denne tagit, skyndade han utom staden. Sedan han gått ett stycke, mötte han ett par stadsboar, hvilka sade honom, att de sett Lenning resa upp till Mac-Donalds egendom. Anande en olycka, påskyndade han sina steg och hann snart fram, der han genast igenkände släden, som vännen begagnat. Af en piga infördes han i ett rum, der han med förskräckelse blef varse sin stackars Lenning ligga nästan utan medvetande på en säng, samt en herre och ett fruntimmer ifrigt sys