Hvad det angär, att fru Bassin ej eger målsmansrätt öfver sin omyndiga dotter, då hennes fader är frånvarande, så vilja vi ej bedömma denna sak. Besynnerligt förefaller det dock, att en mor ej skulle ega denna rätt, då fadren är frånvarande, då han ej på många år tagit någon befattning med barnen, och då dessutom, vid mannens iråkade sinnessjukdom och deraf föranledda skiljsmessa mellan makarne, barnen, genom domstols utslag, blifvit öfverlemnade i modrens vård. Skulle nu — derföre att fadren på sednare tiden tillfrisknat -— modrens så förvärfvade myndighet öfver sitt barn, särdeles då fadren vistas i ett annat land och således ej kan infinna sig till barnets beskydd, vara förverkad? Tänkom oss blott konseqvenserna af en sådan åsigt! Hvad slutligen den moderliga vård beträffar, åt hvilken poliskammaren anser mamsell Bassin vara öfverlemnad, så vilja vi ej bestrida, att ju fru Hinne kan egna den unga fiickan en sådan vård och äfven skydda denne, om det behöfves, mot sin egen son; men med allt detta skulle det dock, hvad på poliskammaren ankommit, kunnat blifva mamsell Bassin möjligt, att resa bort ifrån sin moder och följa den man, undan hvilken modren just velat rädda henne. Nu har dock en annan myndighet hindrat detta, derigenom att kon. befallningsh. tills vidare vägrat till m:ll Bassin utfärda särskildt pass, hvarigenom hon alltså måste qvarstanna här, till dess målet blifvit närmare utredt. Vi respektera hvar och ens öfvertygelse, och äro fullt vissa på att poliskammaren har fattat sitt beslut efter bästa förstånd och bästa mening, men vi kunna ej hjelpa att vi funnit denna mening ensidig, mera bestämd af känslan och den förut-fattade opinionen om saken, än af den lugna pröfvande besinningen, och derföre hafva vi framställt våra anmärkningar och de skäl, hvarpå vi byggt dem. Sakens utgång skall visa huruvida vi misstagit oss. AAM d