Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1852, sida 1

samma gång som dig sjelf, nu den största vänskapstjenst. Med lättadt bröst återvände Edvard till sitt hem. Då han skulle. låsa upp sin dörr, fann han den öppen. Vid utgåendet hade han, i den häftiga sinnesrörelse hvari han då befann sig, glömt att låsa igen densamma. Utan att vidare tänka derpå, gick han in, upptände ljus och ville återigen trycka den älskades gåfva till sitt hjerta, men förgäfves sökte han öfverallt, ringen var ingenstädes att finna. Nu förbannade han sin ifver, som hindrat honom att säkert stänga dörren. Ringen var ögonskenligen stulen, men han svor, att han skulle återfinna den, om den ock låge i jordens innersta. Följande dagen lät han göra de strängaste esterspaningar; polisbetjenterna sattes i rörelse och han Jät om söndagen lysa derefter i stadens kyrka, men ringen var och förblef borta. Länge sörjde han djupt denna förlust, men med den trogna vännens, Wilhelms, hjelp lugnades han småningom, och han fann sig någorlunda i sitt öde. Tvenne år efter desssa händelser deg den gamle Lenning och lemnade Edvard i besitt