Julklapparne. Berättelse af G, —n. (Forts. fr. N:o 292). Hon är ju i Skottland, du i Sverige; hon en annans maka, du med tusen andra utsigter för din framtid; skulle du vilja utså oenighetens och olyckans frö inom en akmingsyärd samilj, blott för att en annan och icke du uppnådde det mål din passion estersträfvade? Ser du icke huru egoismens onda ande blåser gift i din själ? Var stark, Edvard! och måtte denna motgång vara den största, som träffar dig här i lifvet! — Det är sannerligen stor skada, att du icke blifvit prest, du skulle säkerligen blifvit den yppersta missionär och gjort halfva verlden till proselyter. Men du har rätt — jag skall söka att bekämpa min kärlek, och när jag känner mina krafter tryta, räknar jag på ditt bistånd. — Tack min barndomsvän! du gör mig, på