han den på bordet, och se! i en hast förvandlades den till ett af slera ringar sammansatt klot; ty en liten, nästan omärklig sjeder vidrörde bordet och öppnade ringen. Nysiket betraktade han den åter och fann i dess inre, emellan de tvenne yttre ringarna, en liten, smal pappersremsa, på hvilka orden: there above) med välbekanta drag voro tecknade. Nu visste han hvarifrån ringen kommit; huru väl kände han icke denna älskade stil! vakande eller sofvande bar han alltid på sig några engelska verser, som Mary vid ett tillfälle på hans enträgna böner hade afskrifvit åt honom. På en gång vaknade, midt under hans glädje, saknaden med förnyad styrka. Han måste ut, — ut i den friska vinteraftonen, att afkyla sitt brännande blod. Han ilade till sin vän Borg och omtalade för honom sin lycka. Då upptäckte vännen för honom, att just han hade transporterat rofvan in uti hans rum. Wilhelm hade som vi veta umgåtts hos Mac-Donaldska familjen och dervid lärt känna Marys hela värde, skaffat sig hennes förtroende och snart insett att hon älskade Edvard nästan lika så varmt som han henne; men icke förr än dagen före hennes nuvarande mans ankomst hade han fått veta, att Mary redan som barn 5 Der ofvan!