Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1852, sida 2

mar, innan han ens gaf honom det vanliga trofasta handslaget, fordrade han af honom förklaring hvarför han ej skrifvit. — Har jag icke skrifvit? — Tre bref har jag förgäfves. väntat. — Jag har troget hållit mitt löfte, och förra veckan skref jag sista brefvet. — Hvart adresserade du de trenne sista brefven. — Det första till Linköping, det andra — — Nu var gåtan löst. Wilhelm hade verkligen skrifvit enligt den af Wilhelm uppgifna marschrutan, men den förre hade lemnat Linköping dagen förrän brefvet kunde anlända dit. Från Jönköping hade väl Edvard uppgifvit adress till Carlstad och Christinehamn, men i anseende till posternas långsamma gång den tiden I och den obestämda tid Edvard hade att uppehålla sig på båda dessa ställen, hände honom äfven nu samma missöde; så att han gick miste äfven om de båda senare brefven. Nu kastade sig Edvard i vännens famn, tillstod för honom de ovärdiga misstankar han hyst och bad honom om förlåtelse derför, hvarefter deras vänskap knöts ännu fastare. Hösten förgick för Edvard, långsam och bedröflig, under nästan oupphörliga göromål på fadrens kontor. Julen nalkades, och med den randades många fröjder för barnahjertat, mån