Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1852, sida 1

— Hjalmar! snyftade hon — nu är du mig värdig ... du ville dö för min skull... men du skall i stället lefva för mig ... ack, att jag ej förr än nu förstått mitt hjertas språk, som länge i tysthet talat för dig. — O Clementine! Hvad de älskande sedan sade hvarandra och huruledes Clementine lyckades beveka sina föräldrar att förena henne med Hjalmar, är familjens egen hemlighet. Men vi veta att man frukosterade rätt trefligt på Hedendal ett par timmar efter det rysliga sjelfmordet. Herr Jackson fick sin korg, och åtta dagar derefter firades på Hedendal en lysande förlofning mellan herr Hjalmar Gereon Adler och mamsell Clementine Warrenius. Clementine bar en klädning af ett visst modernt sidentyg, som läsaren nog en gång förr hört talas om. Herr Warrenius orienterade på förhand sin lyckliga måg i de högre kretsarne genom lockande beskrifningar, och slöt sin berättelse sålunda: — Då jag var uppe på börsen häromdagen lofvade mig både grosshandlanden A. kommerserådet C. och engelske konsuln att komma med på ert bröllop. Du kan föreställa dig, hvilken ära. Familjen Warrenius hade således fått en tillökning i Hjalmar, och det kan ej slå felt, att