Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1852, sida 3

hjelpte dem, under det herr Jackson stod i en krets af ungkarlar och berättade hur h—tes animerad hans och hans fästmös konversation under kadriljen varit. — Mamsell Clementine — frågade Hjalmar, nu särdeles upprymd — tillåter ni mig föra er i nästa francäs. Jag lofvar att ej säga er mer än tredjedelen så många dumheter som herr Jackson. — Det vill säga, att ni blott vill försäkra mig, att balen är ytterst animerad i afton. — Ja, och att ni är den, som dansar bäst på densamma. — Smickrare! Paret rangerade sig i francäsen. Hjalmar tyckte sig aldrig ha upplefvat någon så treflig dans, han som ändå under sina beaux jours i Lund varit hjelten på Råbys muntra balar. Francäsen, liksom all annan jordisk lycka, tog dock engång slut. — Nu eller aldrig — sade Hjalmar för sig sjelf — är ögonblicket inne att våga försöket. Nästa francäs skall jag dansa med... min fästmö. Vi veta alla. hvad herr Bonaparte uträttat mellan tvenne opera-akter — låtom oss nu se hvad herr Adler kunnat uträtta mellan tvenne francäser. Det var ännu en vals och en polketta före den nästa francäsen. På den tiden