Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1852, sida 3

tillika med vaktmästarne från staden passade upp, af misstag bjöd herrarne lemonad och damerna dragonpunsch. Hjalmar närmade sig till Clementine, som pratade med ett par andra flickor. — Ack — sade hon till Hjalmar — hvad min herr fästman var odrägligt tråkig under sista kadriljen. — Ja jag anser honom just icke som någon rolighetsminister. — Kan ni tänka ... under hela dansen talade han ej mer än tre gånger till mig... först sade han: här är ett förtjusande väder i afton, ja ett verkligen charmant. — Åh nej, du narras Clementine — afbröto de båda flickorna med en mun. . — Derpå sade han: balen är ytterst animerad i afton. — Kors — afbröto flickorna ånyo — det är ju alltför löjligt. — Slutligen yttrade han med en bugning: ingen på hela balen dansar med den grace som ni, min nådiga. ät — Men, min Gud — inföll den ena af flickorna skrattande — alla de der vackra sakerna har han ju sagt mig också, då vi nyss dansade tillsamman. — Och mig också — tillade den andra. Flickorna skrattade alla tre och Hjalmar