Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1852, sida 3

våra största affärer, måste det väl hålla sig lugnt. — Det är rätt...lefve England! Mina herrar, en toast för England! Skålen dracks, och sjelfve Hjalmar välsignade i sitt hjerta England, ty den föreslagna skålen gjorde ett slut på den politiska konversationen, och han fick tillfälle att begära ett enskildt samtal med värden. Detta beviljades. Hjalmar började med den rädsla och förlägenhet, söm är så naturlig vid ett dylikt tillfälle. — Min herre, er dotter är den älskvärdaste af. — Damerna i hela den högre societeten. Ja, der finns ingen som kan jemnföras med henne. — Det finnes en lycka, som hvarje dödlig skulle afun ... — Jag förstår er, min vän, ni vill enskildt lyckönska mig till min dotters lycka att komma in i en familj, så respektabel som den Jacksonska. Jag tackar er för så... — Nej, ni missförstår mig. (Forts.) 22