Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1852, sida 1

OWLO2-WAAWrW— ——ä—ä—e — r——cp — — sprang i vägen för folk, slog sönder allt hvad han kom öfver, och snattade sylt från middagsbordet, då hans föräldrar hade främmande. Gamla Margretha, ett gammalt inventarium, som i många Herrans år tjenat hos olika grenar af familjen Warrenius. Gumman var mer än lofligt enfaldig, men man ursäktade hennes enfald för hennes trohets skull. Jag vet ej, om jag skall våga räkna till familjen äfven gamla Margrethas favoritkatta, ett djur, hvilket den goda hushållerskan älskade öfver allt annat i verlden, förstår sig, näst sitt husbondefolk. Se der-porträtten af den familj, hvars prydnad Clementine var. Hjalmar dröjde ej att begagna sig af Herr Warrenii bjudning till Hedendal. Han var ej kär i Clementine, nej långt derifrån — så påstod han åtminstone sjelf. Men han ville njuta af naturens behag ... han längtade efter umgänget i en familjekrets ... han hade hört att promenader skulle vara nyttiga för helsan 0. s. v. En vaknande böjelse har alltid så många förevändningar. — Redan några dagar efter scenen på ångbåtsbron, var Hjalmar på väg till Hedendal. Han ringde vid forstugudörren. Gamla Margretha kom ut med sin favoritkatta i famnen och öppnade, sedau hon först efterfrågat den besökandes namn.