Det lyckliga sjelfmordet. Skizz af Liber. (Forts. fr. n:o 287.) Fru Warrenius, en dam redan till åren, delade sin mans vördnad för börsfurstarne, bland hvilka hon i andanom skådade sin blifvande herr måg; hade dessutom en afgjord smak för Kaschemirsschawlar, nipper och spetsgarnityrer. Hon gjorde med en obeskriflig grandezza les honneurs i de sällskap, hennes man såg hos sig. Hennes fåfänga concentrerade sig emellertid på hennes dotter. Clementine, en — som vi redan veta — ung och täck flicka, något romanesk och öfverspänd, hvartill ej så litet bidragit ett flitigt studium af friherrinnan Knorrings romaner och professor Atterboms poemer. Emellanåt var hon dock nog oromanesk att med god smak dansa sin polketta, beundra vackra klädningstyger och skämta med sin fars bodlejon. Sonen i huset, lille Carl, ett alltför sött barn, en liten slyngel på åtta år, som jemnt