Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1852, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. Såsom för de flesta läsare inom staden torde vara kändt, har polisen i Götheborg begynnt att i all deras vidd och stränghet tillämpa de i så många afseenden falska och orimliga författningarne rörande försäljning och förtäring af spirituösa drycker. Vi hafva redan uttalat våra åsigter rörande förbudet al spirituösa dryckers försäljning i salubodar till mindre qvantitet än en kanna; vi hafva funnit detta stadgande ändamålslöst och origtigt, stridande både mot borgerlig ordning och frihet, hvadan vi också i början trodde, att öfverträdelsen deremot endast beifrades efter angifvelse. Sedermera hafva vi dock förnummit att det skedde med poliskammarens goda minne och på dess förordnande. — Vidare har poliskammaren begynnt hålla efter försäljningen af spirituösa drycker på söndagsqvällarne. Motivet är utan tvifvel godt: man vet huru kroglifvet på söndagsaftnarne och nätterna, förstör för mången arbetare, utom allt annat, den följande arbetsdagen — tillämpar man lagen för krogarne, fordrar rättvisan att den äfven tillämpas för de förnämare värdshusen — är det den ringare förbjudet att taga sig en sup på söndagsqvällen, så må det ock vara den förmgnare förbjudet att dricka punsch o. d. — vi erkänna alla dessa skäl såsom ganska bindande och dock kunna vi ej undertrycka en känsla deraf, att det ligger något förhatligt i detta förmynderskap, som en polismyndighet kan taga sig öfver en mängd s. k. fria menniskors görande och låtande. Så stora ifrare vi äro af jemlikhet inför lagen och lagens lika tillämpning på alla, äro vi böjde att påstå, det tillämpandet af dylika lagar, som de ifrågavarande, endast bör äga rum der hvarest missbruk verkligen inträffa, d. ä. på sådane minuteringsställen, hvarest oordningar verkligen passerat. Månne icke den tillsägelsen ifrån poliskammarens sida, att hvarhelst slagsmål, fylleri, eller andra nattliga orgier, ägt rum på söndagsaftonen eller natten, utan att värdshuseller krogvärden derom genast underrättat polisen, der kommer lagen att i hela sin stränghet tillämpas? Månne icke den fruktan, som härigenom blefve idkaren af en dylik näring ingifven, skulle verka fördelaktigare på ordningen, än grundsatsen att på förhand öfverallt tillämpa det ifrågavarande söndagsförbudet? Ty, ännu en gång, det är ju missbruket man vill hämma? Man säger att söndagsaftonen alls ej bör upptagas af sådane förströelser, som göra denna försäljning nödig — nå väl: må man då ock inom det enskilta lifvet anse alla nöjen och samqväm på söndagsaftonen förkastliga! Äfven emot ett tredje sätt att tillämpa bränvinsförfattningarne å polismaktens sida, måste vi göra en anmärkning; d. ä. emot denna makts ifver att gripa, häkta och pliktfålla af starka drycker öfverlastade personer. Vi hafva hört en mängd klagomål i detta fall, och det visst äro fylleriets beskyddaprincipmässigt taget,