Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1852, sida 1

Om en lämpligare tid för tjenstefolks flyttning. Inom Skaraborgs läns hushållningssällskap har en motion blifvit väckt, rörande medverkan till åtgärder, som kunna befordra antagandet af en lämpligare flyttningstid för tjenstefolk, än den nu fastställda. Sällskapet har ansett denna fråga så vigtig, att det utfärdat ett cirkulär till öfriga hushållningssällskaper i riket, med uppmaning att de ville utse ett eller flera ombud, hvilka måtte deltaga i ärendets handläggning vid det allmänna landtbruksmöte, som är bestämdt att nästa sommar hållas i Lidköping. Med cirkuläret följer den i ämnet väckta, motiverade motionen af hr kommerserådet Santesson, så lydande: Jag tillåter mig framställa den fråga: om ej hushållnings-sällskapet skulle finna en lämpligare flyttningstid för tjenstefolk, än den nu gällande vara af den vigt för landthushållningen, att den förtjente blifva ett öfverläggningsämne: Huru en förändring dermed skulle kunna tillvägabringas? och Hvilken annan årstid, såsom mest ändamålsenlig, vore för så vål husbonde som tjenare önskvård, i stället för den efter nu gällande legostadga använda tid? i För hushållningssällskapet behöfs visserligen ej att uppräkna de flerfaldiga olägenheter, som vidlåda eller åtfölja den nu begagnade slyttningstiden: Huru menligt det är och alltid måste blifva, att den afsiyttande tjenaren skall besörja inskördandet af den årsgröda, som esterslyttande tjenaren skall använda; Huru detta missförhållande osta ytterligare ökas igenom den afsiyttandes mindre goda hushållning med fodret under första stallningsmånaden; Huru sådant lemnar den nykomne tjenaren, med eller utan skäl, anledning att för uppkommande brist skylla på företrädaren; Huru oangenäm och besvärlig tjenarens flyttning oftast är vid de korta dagar och svåra väglaget i slutet af Oktober månad; Huru under vintertiden husbonden föga, eller alldeles intet, lär att känna tjenarens duglighet vid egenteliga jordbruket, likasom tjenaren ej heller de ortens eller egarens särskilde arbetsmethoder, äfvensom öfrige större eller mindre svårigheter eller lättnader som der på stället möta arbetens verkställande, med ett ord, ej är på ringaste vis hemmastadd med de hufvudsakligaste göromål, som hans tjenst afser, innan den genom nu mera nog allmän häfdvunna tid (redan vid påskhelgden) för aftal om qvarblifvande i tjensten, äfven för det nästföljande året, inträffar och huru till desse, med flere, olägenheter af nuvarande flyttningstid, kan med fullt skäl läggas den, att efter Oktober månads utgång mången landtbrukare anser sig ej behöfva så många, eller ens någon tjenare under vintermånaderne, hvaraf åter följa de ingalunda sedligheten befrämjande tjenstefolks, synnerligast de qvinnligas, som man kallar det, sättande sig för sig sjelfva. I fråga om val af annan årstid för flyttningen, synes deremot väl ingen mera tjenlig än midsommars