Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1852, sida 1

Den långa ångbåtsbron, som sträcker sig ett godt stycke ut i Götha Elf, är en af våra angenämaste promenadplatser. Der trängdes också denna morgon en stor mängd menniskor. Somliga skyndade ombord på ångbåtarna, ty klockan ringde redan för tredje gången och ångpipornas häftigt utpuffade rökmoln förrådde fartygens otålighet att snart lägga ifrån land, andra hviftade med våta näsdukar till vännerna ombord sitt sista farväl på den gungande färd, Bland mängden af blott promenerande och nyfikna såg man äfven en ung man, hvars uniformsmössa tillkännagaf, att han hade den äran tillhöra Kongl. Maj:ts och Kronans tullstat. Det var vår hjelte, hr kammarskrifvaren Hjalmar Adler, hvilken vi, med våra läsarinnors tillåtelse helt förtroligt vilja kalla Hjalmar. Ett ångfartyg, som just nu styrde mot bron, förmådde vår vän Hjalmar att stanna bland den nyfikna hopen vid landgången. Läbeck (ty det var fartygets namn) lade till. På denna lilla flytande rymd, hur många passioner, hur många sorger och fröjder sällskapa ej der jemnte hvarandra! Om nu midt på hafvet, om midt under ett skeppsbrott dessa olika önskningar och passioner komme i kollision med hvarandra och lösslapptes . . . till hvilka rysliga vilddjur skulle de ej då förvandlas des