Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1852, sida 1

de honom i sidan, eller hur tullbetjenterna hösligt lyfte på mössorna för honom. Herrn i hvita paletåen tycktes också betrakta något — han betraktade tullbetjenterna, men helt visst ej för deras vackra kinders skull. — Fördömda tullsnokar! — mumlade han nog högt för att kunna höras af Hjalmar — de äro då så förbannadt nyfikna af sig ... hm, hm. .. om de skulle märka någon oråd .... och sedan hvilken skandal på börsen, om det gjordes ett så litet beslag hos mig. I detsamma gömmer han ännu omsorgsfullare ett paket, som han instuckit under den hvita paletån. Hjalmar var ej sen att begagna detta ypperliga tillfälle att inleda en intressant bekantskap. — Herrn der — tänkte han — är säkert den vackra damens far eller åtminstone hennes onkel. Om man nu gjorde fadren eller onkeln en tjenst.... Detta resonnemang bevisar att Hjalmar var en ung man med mycken klokhet. Han vände sig till herrn i paletån. — Min herre, förlåt en obekants djerfhet... men jag gissar att... — Fortfar min herre, hvad är det ni gissar?