Article Image
hällande en mindre och dyrbar ITHKTL al Ö51I1PJeEl, kristaller, en vagn m. m., och lär en del af dessa pariser-varor vara reqvirerade för ryske kejsarens räkning. — d1 METSO TE TARAS GA EE BAN MAP PRESS Långt ifrån Skandinavien. I Charleston. (Forts. fr. N:o 282.) Det hade för öfrigt kanske icke varit så oåfvet, om spåmannen Roback fått på sig en sådan klådning — en sådan tilldragelse hade emellertid visst icke stått bland hans astrologiska förutsägelser. I somliga slasstater har man för icke långe sedan brukat tjära obolitionisterne (de, som föra de svartas sak och fördömma negerslafveriet) och derefter doppa dem i en tunna fjäder — också en putslustig drågt och som visat sig verksam för åndamålet; ty af fruktan för en sådan kostym besöka dessa herrar numera sållan de sydligare staterna, utan åtnöja sig med att predika sina lårdomar, som för öfrigt äro filantropiska nog, ehuru, får öÖgonblicket åtminstone, icke praktikabla, i den nordliga delen af unionen, hvarest den svarte dock har råttigheter som menniska, ehuru Gud skall veta, att de icke åro många. Jag hade varit öfver en månad i Charleston, våren hade redan infunnit sig och det var I mycket varmt vid middagstiden, ja långtin på eftermiddagen. Man kunde på mer ån en ting mårka, att man befann sig under en sydlig breddgrad. Middagsbordet var besatt med alla möjliga slags friska och nya grönsaker; från Savannah hade man redan med ängbätarne fått ny potatis och gröna ärter, frän Cuba, dit man numera kan komma från Charleston på tre dagar, hade man ananas, bananer, meloner och oranger, och hvar gårg ångaren -Isabella-anlöpte Key West i Florida medförde den hundradetals jätte-sköldpaddor, som dels såldes i Charleston, dels afsåndes på jernbanan hela unionen rundt. Och detta öfverslöd på dessa vålsmakande skaldjur vittnade äfvenledes om, att vi snart kunde ! våuta oss den varma årstiden. palmsöndagen, som detta år intråffade den 24 Mars, var jag bjuden på en liten utflykt ; i trakten af Charleston af en köpman Howland, som år gift med en danska. Denna familj för ett mycket stort hus i Charleston, och fråken Fredrika Bremer tillbragte hår, under sitt vistande i södern, en långre tid hos dem. Det år rikt och gåstfritt folk, och deras hem år ett litet paradis. I frågavarande söndag gynnades af det herrligaste våder. Hela naturen stod i sin ljusgröna vårdrågt och i de majeståtiska skogarne, som vi åkte igenom, hångde, långa sträckorna utåt, hvita klångrosor som guirlander rån tråd till tråd. Midt inne i skogen, der, hvarest floden Ash ley ånnu blott år en liten båck, stego vi af och togo i ögonsigte ruinerna af ett kruttorn från revolutionens tid... En ruin åren sållsynthet i Amerika och vi intrådde i denna med ett visst slags vårdnad; revolutionens ruiner passerade framför oss ... Rervolution! Det knyter sig alltid så mycket blod och så många tårar vid detta namn; men hvad hade det stora nordamerikanska territoriet varit, om icke revolutionen gjort det till en republik, till jordens friaste, mest vålsignade land? .. Innanför tornmurarne våxte gråset högt och frodigt och flera tråd sträckte sina lummiga grenar helt fredligt emot de råda våggarne. Några vackra convolvoler stodo vid foten af ett af dessa tråd, en praktfull cypress. Jag böjde mig ned i afsigt att plocka en af de vackra blommorna, men jag hade knappast vidrårt dess stångel, förrån jag hörde ett hvåsande ljud, och en stor kopparorm reste sig från buskaget. och sköt med blixtens fart genom det yppiga gråset. Det var den första orm jag sett i vildt tillstånd i Amerika, och denna syn betog mig helt och bållet modet att fortsåtta min blomsterplockning. Denna orm har sedermera, oaktadt jag gett hundradetals af hans kamrater, spelat en stor rol i mina drömmar och förstörde den dagen helt och hållet mitt humör. Jag år af naturen icke rådd, men en ovilkorlig darrning har dock alltid farit öfver mina lemmar, hvar gång jag i skogarne eller prairierna stött samman med dessa giftiga reptilier. Icke fullt 6 mil från Charleston ligger i en vacker trakt, omgifvet af sköna cypresser, hvita och röda saffranssamt kastanieskogar, ett karmeliterkloster, som är mycket rikt och har många nunnor. En Lördags morgon i början af Anril gijorde jag. i sällskap med danska kon— rr —AA — —

7 december 1852, sida 2

Thumbnail