ålven under Hera månader, hvarunder alls ingen konkurrens med sjökommunikationen vore att befara och förbindelsen mellan landets olika delar i anseende till vågarnes dåliga beskaffenhet möter stora svårigheter, och slutligen emedan de distrikter, hvarigenom denna stråckning af jernbanan skulle låpa, ega en vida tåtare befolkning ån omgifningarne kring Nerikes-banan, och låta påråkna en åtminstone dubbelt större personaltraslk. Om man tar i betraktande, att personaltrasiken vanligen gifver halfva inkomsten ä jernbanorna, att den föreslagna banans sträckning genom Westergöthland komme att blifva mer aslägsnad från segellederna ån banan ifrån Ö rebro till Stockholm, och således konkurensen med sjöfarten hlefve mindre, att seglatsen på Målaren år vida mindre långsam och besvärlig ån den på Wenern och Gåtha elf, samt att naturliga vattenvågar utgrena sig från hufvudstaden nåstan åt alla våderstreck, så kan ran svårligen undgå att komma till den slutsats, att om jernbanan mellan Götheborg och Stockholm blott delvis kan bringas till utförande, bör den långt snarare hafva utsigter att bära sig, om dan börjas från den förstnåmnda orten ån från den sednare, eller från någon punkt å midten af densamma. Ins. visar derefter att lokalen får den föreslagna jernbanan genom Westergöthland äfven år ganska lofvande får varutrafiken. Äfven från den minst fruktbara stråcka, som den skulle genomskåra, en del af Elfsborgs lån, kunde i anseende till denna trakts hågt uppdrifna industri påråknas mycken trafik, helst om en sidobana kommer till utförande från Boråstrakten, i stållet för den föreslagna banan mellan Borås och Warberg. Denna utstråckning af jernbanan skulle ej blott till en dagsresa förkorta vågen mellan Götheborg och Stockholm, den skulle åfven i en snar framtid bereda en låttare och tåtare förbindelse mellan de Skandinaviska rikena och bringa såvål Sverige som Norge i nårmare gemenskap med kontinenten. Lämpligaste såttet. att bringa Skandinaviska halfön i förening med det allmänna europeiska jernvägsoch telegrafnåätet, som nu håller på att utgrena sig genom Danmark, anser insåndaren vara, att, om icke en jernbana, åtminstone en telegraflinea anlågges ifrån Öresund genom sydvestra Sverige till Christiania och vidare en annan linea ifrån Götheborg till Stockholm, hvarigenom de Skandinaviska rikenas trenne förnåmsta ståder för minsta kostnad erhöllo nådig kommunikation med hvarandra. Ins. yttrar slutligen den önskan, att, sedan fullståndiga lokalundersökningar skett om den föreslagna utstråckningen, ett pålitligt kostnadsförslag deröfver mätte bli uppgjordt. Förslagets utförande bör för öfrigt bii en omedelbar söljd af jernvägsanläggningen emellan Hult och Köping, samt i ännu högre grad än denna förtjent af statsmakternas understöd. Vi hafva något utförligare, ån vi i början åmnat, redogjort för denna i en annan tidning intagna insånda artikel, men anledningen dertill har varit dels, att den deri behandlade frågan så nåra rör vår ort, men ännu mera emedan de skål, som af artikelförfattaren anföras till ståd för hans förslag, verkligen synas oss ganska öfvertygande. Önskligt vore, att behörig uppmärksamhet egnades en sak af så stor vigt för det allmånna, och att den blefve föremål för en opartisk pråfning, som kunde lemna någon garanti får att den afgjordes på ett sått, som bäst öfverensståmde med hela landets nytta och fördel. 2 Från Upsala skrifves den 24 November. Den beryktade tjufven Lilja, om hvars rymning från Westerås, efter föregången inbrottsstöld derstådes, vi nyligen haft att beråtta, har i går på eftermiddagen, hårstådes blifvit gripen. — Ehuru ganska snyggt klådd, igenkåndes han af en ung tjensteman vid landskansliet, hvilken nyligen hitkommit från Westerås. — Lilja förmodas vara gerningsmannen till en inbrottsstöld, som natten mellan den 19 och 20 Nov. begicks i Balingsta kyrka, hvarvid kyrkans silfver och något penningar blifvit gripne. Ze Kammarkollegium, i sitt till H. M. afgifna utlåtande angående förenkling af hemmansräntorna, med enhålligt afstyrkande af statsråden Gripenstedts och Wallenståens projekt, föreslår, att såsom hufvudråntor hådanefter må förblifva: a) Penningar i alla lån; b) Spanmål, Smör och Dagsverken i de lån der de nu utgå, eller spanmål i alla lån ut