Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1852, sida 2

lif och helsa, då man will besöka dem. Särdeles åro sådana anordningar af nåden i i norden, hvarest kyrkorna vintertiden åro mycket kalla och höst och vår kanske ånnu farligare för helsan, genom den fuktiga kållarluft, som der möter den intrådande, under det man måhånda utom kyrkan har en blid och understundom varm temperatur. Många personer åro härigenom rent af förbjudna för sin helsas skull att besöka den offentliga gudstjensten. — I England, der man ej utgjuter sig i långa klagomål öfver olägenheter, innan man går i författning om att afhjelpa dem, hafva också på sednare tider ett stort antal kyrkor blifvit försedda med uppvårmningsoch luftvexlingsapparater, hvarigenom man äfven under den kalla årstiden kan sitta i kyrkan lika varmt som i sina egna rum. Det år oss en glådje att omnåmna, att man åfven i en af Götheborgs kyrkor, Domkyrkan, nyligen kommit derhån. Förslaget hårom väcktes icke längesedan af, såsom vi tro, vår nitiske domprost, d:r Thomander, och inom kort tid tecknades i staden cirka 5,000 rdr bko får åndamålet. Förslaget sattes genast i verket och redan får ett par tre veckor sedan var hela apparaten färdig, rören nedlagda och eldstaden uppförd m. m. Allmänheten har också haft tillfålle att under 2 å 3 söndagsgudstjenster erfara den helt olika temperatur som råder inom kyrkan nu emot förr. I stållet för en kall, fuktig luft, iskalla stengolf m. m. mötes man nu i kyrkan af en varm, ren atmosfer, och solfdrag är hvad man minst har att befara, emedan värmerören just gå under golfven. En svårighet med en kyrka sådan som Domkyrkan — förhållandet torde dock. vara lika med de flesta kyrkor hos oss — år att alltid hålla en lika temperatur, emedan gudstjensten kan ena gången vara mycket och en annan gång mindre besökt. utan att detta kan på förhand beståmmas. Denna svårighet har man dock öfvervunnit på så sått att en, såsom det vill synas, högst enkel och åndamåls enlig ventil blifvit anbragt, hvarigenom kyrkans betjening, då den får litet vana i saken, bör om den år rått påpasslig, kunna moderera vårmen inom kyrkan på ett tillfredsstållande sått. Naturligtvis behöfver allt ha någon tid på sig att komma rigtigt i gång, så att vål någon olågenhet kunnat visa sig i början, hvilken det fordrats en viss erfarenhet att afböja. Så hafva vi t. ex. hört, att det os, hvaröfver ett och annat klagomål i början förspordes, haft sin grund i ler-os ifrån de första gången uppvårmda, förut råa murarne. Då vi trott att några nårmare underråttelser om den ifrågavarande vårmlednings-apparaten möjligen kunna intressera våra läsare, sårdeles på orter, hvarest man kunde vara hugad att tillegna sig en dylik anlåggning, hafva vi skaffat oss litet nårmare reda på saken. -Varmvattens-apparaten i Domkyrkan består af tvenne pannor insatta i en uti kyrkans nordvestliga hörn befintlig källare. Från dessa pannor ledes vattnet in att cirkulera genom 16 tackjernsrör, hvilka alla ligga längu efter stora gången till en stråcka af omkring 67 alnar. Rörens antal i afseende å pannorna år så fördeladt, att den större pannan står i förbindelse med 10 och den mindre med 6 rår, så att man allt efter våderleken kan begagna en enda eller båda apparaterna. Den qvantitet brånsle, som konsumeras, måste således blifva ganska olika; efter hvad man förmodar skall den dock åfverhufvudtaget under vintern ej komma att dfverstiga 1 å 13 tunna coaks per dag, såvida ej vintern blir alltför strång. Apparaten år förfårdigad af ingenidren George Haden från Edinburg och uppsatt af dennes broder, hr W. Haden, som haft ledning och uppsigt öfver hela det verkställda arbetet, Dessa herrar lära förut hafva utfört uppvärmning och ventilation i öfver 120 kyrkor och offentliga byggnader, så att de åga en stor erfarenhet och en i England erkånd skickligkanonskott affyrades och höga rov förkunna