Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1852, sida 2

valt en liten af honom. vål kånd bugt, der han beslöt att stanna så långe solhettan var så tryckande. Eleonor låg qvar i slupen under sitt lilla suntålt, beskuggadt af lummiga tråd. Sir Reginald deremot bevåpnade sig omsorgsfullt och intrångde i de nåstan ogenomtrångliga skogssnåren. Vågen var högst besvärlig. Skogen var som sagdt är ytterst tåt på sluttningen af ön; många tråd lågo fållda af stormarna och dessutom utgjorde en mångd buskar och parasitvåxter ej obetydliga hinder. Men tid och tålamod förde honom ändtligen till högsta spetsen af Ön. Han klåttrade upp i ett högt tråd och såg sig omkring. Utsigten var verkligen herrlig, men han gaf icke akt derpå; ty några hundra steg från ön, på motsatta sidan om deras landningsplats, upptäckte han Ensliga sljernan, som tycktes söka efter slupen. Sir Reginald hade med sig sin egen lilla flagga, den han beslutat att förstöra i händelse han fölle i Spanionernas hånder; något som nu tycktes vara temmeligen osannolikt. Han fåstade den vid en lång gren och svingade den i luften. I början blef den icke bemårkt, då svingade han den återigen, så högt öfver tråden som möjligt, och afsköt på samma gång sina pistoler. En flagga hissades nu på Ensliga stjernans gaffel, ett