Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1852, sida 1

gjord. Ett kommunikationsmedel inråttades genast emellan båda fartygen, ett annat småckrare tåg öfverfördes, och de sårade drogos, insvepta i sina hängmattor öfver till Ensliga stjernans dåck. Passagen var likväl lång och besvårlig; men efter en hel timmes förlopp voro inga andra qvar på Royal Charleys dåck, ån sir Reginald, Eleonor och Josh som stod vid ratten. — Gål sade kaptenen till mulatten; du kan sedan draga mig Öfver, med ladyn i mina armar. Men bed dem draga varsamt. — Jag gå sist, svarade mulatten envist. Sir Reginald nårmade sig honom hotande; då slåppte Josh ratten. Briggen, dfverlemnad åt sig sjelf, gjorde en hältig rullning, och alla tre kastades omkull på dåck. Då de åter kommit upp på fötterna, funno de, att stöten ryckt bort kabeltäget, att Ensliga stjernan var ett långt stycke borta i lå, utan någon, äfven den aflägsnaste möjlighet att hon skulle kunna återkomma till dem. De hörde manskapets förtviflade rop, de sågo årorna läsgas ut; men allt förgäfves. Elementerna hade ännu alltför stor makt, och de tre personerna på Royal Charley voro öfverlemnade i stormens våld.