rade man däcket från döda, under det att de sårade öfverlemnades åt kirurgens vård; Ibland de sårade befann sig kapten Montrose, några passagerare samt åtskilliga sjömån. De döda insyddes tillbörligt i sina hängmattor och nedsånktes i djupet, under kanonernas dån. Sedan man reparerat de mest mårkbara skadorna på briggen, skyndade allt manskapet från Ensliga stjernan att plundra röfvare-brigantinen, der de funno ett rikt byte. Den hade blifvit lossad från briggen och låg bi på något afständ från densamma. Plötsligt gaf sir Reginald ett tecken till Williams, som utstötte en gåll hvissling. Besättningen lydde signalen och inom fem minuter voro de ombord på sitt eget fartyg, med allt som lönade mödan att medtaga. De hade just i råttan tid kommit från brigantinen, ty, genast derefter såg man den rulla håftigt, sånka sig allt djupare i vattnet med gallionen förut, och tio minuter derefter remnade dåcket med ett dån liknande åskans, hvarpå brigantinen sjönk ned i djupet. Ett ögonblick fåstades deras uppmårksamhet på det högtidliga skådespelet, hvarefter de blefvo betånkta på sin egen råddning. Sir Reginald befallte timmermannen att pejla pumparna, och mottog af denne i tysthet den