Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1852, sida 2

Lopez hela dess bredsida midt i sin rigg. De fladdrande seglen, höga rop och en betydlig minskning i brigantinens fart, bevisade tydligt att bredsidan varit vål beräknad. Så fort som möjligt våndes briggen ånyo, och en dubbel salva tillkånnagaf, att de tvenne antagonisterna skjutit på samma gång. På tillrådan af sir Reginald, som icke såg någon möjlighet till räddning annat ån i ett förtvisladt mod, uppgaf briggen några af sina fördelar (den hade varit temmeligen mycket i lovart) och håll ned på sjöröfvaren. Allt var snart insvept i krutrök, det ena laget följde på det andra, beledsade af blixtar från den andras kanoner. Nåstan för hvarje lag kommo båda fartygen hvarandra närmare, tilldess plötsligen brigantinen erhöll ett skott, som borttog dess storbom. Kapten Montrose drog fördel håraf. — Brassa seglen fulla, gossar — lågg henne fördivind — vi skola försöka att gå ifrån den ormen under nattens skydd. — Ja, låt oss försöka, sade fribytaren; men jag tror att vi slutligen måste snarare såka vår råddning i en tapper strid ån i förlitande på vår goda brigg. Se, den der kamraten år så vål bemannad, att bommen redan år nästan uppsatt igen. Fem minuter derefter öfverhopade de båda