Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1852, sida 1

——ö —7? ——— ——7——— det voro illa för oss om vi fölle i hans hånder. i — Skulle han icke respektera er? — Icke han. Han kånner ingen skillnad på nationer eller personer. I detta ögonblick var brigantinen på höjden af dem. En svart flagg hissades på gaffeln och dåcket fylldes af manskap; men ehuru fartygets sjöröfvare-natur var alldeles klar, hindrade dock elementerna möjligheten af någon fara från det hållet. En man i officersuniform lyftade artigt på hatten för kapten Montrose; som besvarade helsningen, högst belåten att deras samtal inskrånkte sig tillj sådana artigheter; derpå ilade det främmande fartyget bort och insveptes snart i duggregnet och tjockan. — Nåstan hela morgonen fortfor stormen på samma sått; den tycktes, efter allt utseende icke vilja aftaga. I största hast togo sig alla något till lifs, hvarefter passagerare och besåttning med uppmårksamhet afvaktade håndelsernas gång. Vid pass klockan tre på eftermiddagen inträssado dock en pjötslig stiltje, briggen rullade håftigt, emedan vinden upphårde nåstan lika hastigt som den kommit. Följden var så mycket plågsammare: briggen kastades på det obehagligaste sått.