Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1852, sida 1

äögss:tttiitaåä brsattit:.ä ä -Kä442:::k4 Låtom oss icke eller glömma, att Frankrike är belastadt med den europeiska demokratiens förbannelser, hvilken väntade ait vi skulle gifva henne signalen till hennes befrielse; oaktadt våra brister och svagheter upplysta nationerna ännu emot oss sina sjettrande händer och sina ögon glånsande af en hoppets sista stråle; låtom oss visa oss vårdiga den höga mission, som hela verlden synes hafva anförtrott oss; låtom oss för folken öppna vågen till verldsrepubliken, genom Frankrikes demokratiska och sociala revolution. Revolutionskomiten. II. Till solket! Medborgare! När våra fäder, för nära 50 år sedan, Jäto soldaten från Arcole och Toulon uppstiga på thronen, innefottade denna deras handling alla brott emot fåderneslandet, som senare orenades genom tvenne fientliga infall, brott emot menskligheten som de utsatte för skakningar och blodsutgjutelse, brott emot den fria tanken som de underkastade det fråcka våldet, brott emot sina barn, som de plundrade på deras arf, hvars återtagande kostat 2:ne revolutioner, slutligen brott emot sig sjelfva och sitt minne, ty på samma gång som de vanhedrade sig begin80 de ett moraliskt sjelsmord. Nu inbjudes J menborgore att förnya detta nedriga paktum med träldomen; J inbjudes till ett nytt kejsardöme, och denna gång år det icke segern, utan polisen som år dopvittne; och fålttågen i Italien heta Mazas, Cayenne och Lambessa. Om Frankrike då, blåndadt genom stora bjeltedater, likvål vanhedrade sig, hvad skall man Öfver hela jorden såga derom, att J, till myndig ålder kunne medborgare, med årofulla minnen från 2:ne revolutioner, nu gån, såsom polisens dockor, att kröna denne bandit-Cesar? Samvetet har endast ett namn för ett slikt sjelfmord: feghet, och historien skulle endast hafva en plats för ett sådant folk, galgbacken! Medborgare! Folksuveränitetens utöfning år endast ett asskyvärdt förräderi och den bedröfligaste komedi, når friheten icke håller urnorna; hvem håller dem nu? Mördarediktaturen, den 2 December! Omröstningen, tillochmed den hemliga, år endast en organiserad stöld, når det år lågnen som under våldets auspicier räknar röstsedlarne. Hvem år det pu som räknar dessa röstsedlar, lagda i urnan under gendarmernas Ögon? Den inkarnerade lögnen, den hycklan de, blodiga meneden, systemet af d. 2 December. Ett folk kan votera för eller emot, i fråga om skatter, fred, krig och suveränitetens former; men öfvar sjelfva tillvaron af denna suveränitet. öfver den ofårytterliga eviga råttigheten, öfver lifvets princip och våsende, år hvarje votum ett brott; man bör endast svara med vapen! Hvilken år nu den framstålda frågan? Kejsardömet, det årftliga kejsardömet! det vill såga afsågelsen ef suveråniteten, som nedsjunker i evig tråldom, liksom en sol utslocknar i hafvet, den oåterkalleliga föryttringen af sig sjelf och sina barn, den frivilltga döden, utan uppvaknande och med vanheder. Medborgare! J skolen icke begå detta förfårliga attentat; J skolen icke utbreda, liksom en svettduk, på republikens af er förseglade graf, en Cesars från gatan nedflåckade purpur; J skolen icke båra en helgerånande hand på era revolutioner, på era troser, på era förhoppningar, på den civilisation, som endast lefver af friheten, på era barn och på er sjelfva. J skolen icke begå detta stora mord på hedern och pligten; J skolen icke votera. Låten polisen och parasiterna, som alltid åro sig lika, hamra på kejsarkronan och J skolen sne det håmnande repet. Ja, natt och dag, ehvad J åren många eller få församlade, rådslån, organiseren er, stålsätten er; hvarochen lefve i alla och alla i hvarochen; må en gemensam tro lifva er, den revolutionära, oförsonliga, ihärdiga tron, djerf såsom våra såders af 1792, alltid fårdig till resning och kamp. Medborgare, emot en tyrann, en menedare, en mördare af de allmänna friheterna, år detta den enda stora pligt J hafven att uppfylla. Revolutionssällskapet. III. Till solket! Medborgare! Kejsardömet är i annalkande. Måste man votera? Måste man fortfarande afhälla sig derifrån? Sådan år frågan som man ståller till oss. Uti Seinedepartementet synes nu ett visst antal republikaner af dem, hvilka hittills hafva, såsom sig bort,