Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1852, sida 1

—— —————— dagar föra oss i hamn, om den bara vill hålla i. — Sannt, sir, mycket sannt; men vindarna äro ombytliga, svarade kaptenen med ett leende och en bugning: och innan veckans slut torde vi få erfara sanningen deraf. — Kanske före natten, fortfor fråmlingen efter en stadig och uppmårksam blick på himlen. Det år någonting der 1 sydost, som jag alldeles icke tycker om, måhånda låter det vånta på sig tills i morgon, men om ni vill komma från land, kapten Montrose, så sått till alla klutar. Sått ut läsegelsspirorna och gör loss bramseglen. — Aj, aj, sirl svarade kapten, som ansåg fråmlingens ord riktiga. — Stopp litet! ropade den andra plötsligt, i det han kastade en uppmärksam blick ned i lå, derpå sånkte han rösten och sade: . — Derborta är ett stort fartyg, som försöker att komma till lowart om oss, och kanske har den inte något godt i sinnet. Hala styrbords brassar bidivind; upp med rodret. Ögonblickligen följde kaptenen hans fåreskrifter, hvarigenom det fråmmande fartyget kom akterut, och briggen låg ned för en temmeligen styf bris, samt ilade fram med betydlig hastighet. Det blef snart tydligt att CSN var en örlogsman som jagade, RR re A 2 RV 4 A NE