Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1852, sida 1

— ———— angenåm. Hon hade för ofta varit till sjös, för att hafva någon diversion af sjösjukan, som vanligtvis en veckas tid plågar ömtåligt folk, och fråm lingen var liksom fallen från skyarna får att skaffa hennes lisliga inbillningskraft sysselsåttning. Under det Eleonor var försänkt i dylika tankar, kom sjömannen upp på dåck; men helt olika klådd ån då han gick ner. Han bar en half-spanskdrågt, med bredbråttad hatt och plym, ett svärd och ett par pistoler. — Allt detta stållde ånnu mer i dagen hans ovanligt vackra ansigte och eleganta figur. Han nårmade sig till en grupp, som bildades af kaptenen, mr Bowen, med dotter, mr Henry Postans och åtskilliga andra passagerare, bugade sig med stolt artighet för dem, och fåstade hastigt sina mörka ögon på Eleonor; derefter gick han förbi dem och stådde sina sammanlaggda armar emot relingen, der han försjönk i djupa tankar. Alla passagerarne förvånades häröfver, och den unga flickans hjerta klappade väldsamt. Det var tydligt att hon trässat ut för en verklig, onutredd hemlighet och hon skattade sig outsågligt lycklig deröfver. — En god bris det hår, kapten, eller huru? sade fråmlingen plötsligt, i det han vånde sig om; och en sådan skall på fyratio