pagne, la Rose etc., icke reqvirerar någon vid skånken för att skölja ned maten med. En putslustig scen i denna våg var jag vittne till i Charleston. På det s. k. sranska kaffeet,, som ligger nere vid hamnen och år mycket starkt besökt, hade en uppassare observerat, att en gammal girig Norrman, som då låg med fartyg i Charleston, hvarje middag infann sig, tog rått af bjertans lust till sig af det båsta, som fanns på bordet, och tråtte dertill som oftast på den lille svarte gossen, som med sin stora påfågel-solfjeder stod der och viftade flugorna från maten. Det gick så i tre, fyra veckor, men då uppassaren en dag hade bemårkt, att min gode kapten, direkte från den solida frukosten, gick in på en liten restauration ett par hus derifrån, der han drack sitt glas ål, som der blott kostade hålften så mycket, som på kaffehuset, beslutade han roa sig med honom påföljande dag. Kaptenen kom ganska rigtigt, men då han just var fårdig att snårta sig ut om dörren, nårmade uppassaren, som var en mullatt, sig honom mycket håfligt, och bad honom dricka ett glas fin madera. Kaptenen drack det och uppassaren hemtade nu några af de bästa regalia-cigarrerne och bjöd honom åfvenledes en af dem. Äfven denna bjudning mottogs. Men då nu kaptenen skulle gå, sade uppassaren: -min principal har bedt mig gifva er dessa sex pence med på vågen, om ni skulle bli törstig af sköldpaddsoppan . . . nere hos Thompsons taga de icke mer ån sex pence för ölet:. Från den stunden såg man den gode kaptenen aldrig mera på kaffehuset, men de andra Norska kaptenerne fingo snart veta historien, och drefvo med honom sedan många gånger. Om också sjelfva staden Charleston i och för sig sjelf icke år vacker, så år dock dess belågenhet vid hafvet det, och en spatsertur långst batteriet., som hamndåmningen på stadans norra sida kallas, en tidig morgostund eller en af dessa herrliga mänskensaftnar, som blott finnas i södern, år i sanning besväret vård. Äfven trakten omkring Cherleston år på många stållen vacker, och de temmeligen stora träsk, som för en tjugo år sedan funnos der, och voro mödrar till gula febern och andra pestartade epidemier, äro nu alldeles uppodlade och alstra majs och bomull istållet för fordom dåd och förderf. Hvart år, under de hetaste sommarmånaderna, herrskar vål ånnu gula febern i sjelfva staden; men den har blott sållan den elakartade natur, som t. ex. karakteriserar denna sjukdom i Neworleans, Mobile och andra sydligare ståder, ehuru den dock hvart år beröfvar icke så få offer. Det rika och vålmående folket — och sådant gifves det i Charleston till stort antal, tack vare slafvarne, riset och bomullen-, som såderns plantagaegare såga — begifva sig der!dr merendels den varma årstiden till badena i de nordliga staterna, eller göra en liten afstickare på ett par månader till London, Paris eller Schweitz. Det år ju blott en behaglig lusttur att kryssa på Atlanten i de prågtiga engeiska ångskeppen, och det år mycket allmånt, att nygift folk — efter amerikanskt bruk att göra en utslygt på ett par timmar ögonblickligen efter det de åro vigda — nu med lika mycken comfort tillbringa smekmånaderne i ett sex veckors trip-öfver Atlanten till England och Frankrike och tillbaka igen, som förut, då de alltid begåfvo sig, antingen till något af de fashionablare badorterne, om det var sommar, eller om vintern ett par huudrade mil på jernbanan till en eller annan af de större ståderna, för att der roa sig och undgå efterhångsna vånners och bekantas tråkiga och genanta besök. — Och jag håller fullkomligt med Amerikanaren i detta bruk, såvål som i mycket annat. (Forts.) ( Insåndt.)