Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1852, sida 1

— Tror ni då att en duell är af nön — Det tillhör er, min herre, som godhetsfullt erbjudit er att blifva min sekundant, att besvara denna fråga... — Förolåmpningen var vål icke större, ån att den ju på något annat sått kan repareras. — Nin herrel sade grefven häftigt, lätom oss lemna sådana der utnötta fraser. ... Ni är hederlig karl, och söker enligt edra principer att afstyra blodsutgjutelser.... det år mycket bra ... men lätom oss tala allvarsamt. Uppriktigt sagdt, inser ni mycket väl att jag måste slåss, derför att verlden icke förstår passionernas lek, och att om grefve Albert de Hanzig spelar violin för operagängarne i Weimar, så kan eller vill verlden tro att det sker af sjålsläghet eller att han vanslågtats från sin familj. Men, sedan jag utgjutit mitt blod i en duell, eller dödat löjtnant Stolberg, så skall man icke för hans stråkes skull kunna förebrå den, som: med tapperhet fört sin vårja. Allt detta visste jag förut innan grefven sagt det, och jag svarade endast med en bifallande ätbörd. Vi öfverenskommo att till den andra sekund anten taga en soldat af storhertigliga gardet.