Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1852, sida 1

Sekund-violisten. Novell af Aug. Vitu. (Slut fr. N:o 269.) — Hvad som möjligen kunde något störa illusionen, fortfor grefven, var att min eftertrådare var en liten flintskallig gubbe, som på sin stora och råda nåsa bar ofantliga guld-glasögon. Jag gjorde Ulrika uppmärksam derpå, men hon tycktes icke höra mig. Hennes drömmande tillstånd, som nu var djupare ån någonsin, oroade mig allvarsamt. Ett moln uppsteg på min blå himmel, och jag ölverhopade henne med ömma frågor. — Ackl min älskling, sade hon plötsligt, liksom uppvaknande ur en dröm, hvad bryr jag mig, för min egen skull, om hvad verlden skulle sägal om det behöfdes ett underverk, så skulle jag bedja himlen derom, för att på den der platsen i hörnet af orkestern ännu få se min så högt ålskade Albert .,. Jag å min sida, min herre, iaktttog den djupaste tystnad och lätsade icke hafva hört detta utrop. Men följande dagen tog gubben