Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1852, sida 1

På eftermiddagen emottog jag besök af hr de Stolbergs sekundanter; duellen utsattes till följande dagen på morgonen; och värjan valdes till skiljedomare. Jag känner ingen som med kallblodighet varit vittne till en duell. De stridande hafva att skydda sin åra och försvara sitt lif: deraf kommer en dubbel moralisk åfverspånning, som skulle uppehålla dem åfven om de saknade mod. Sekundanternas åliggande år smårtsamt, utan någon belåning. Få gifvas, som förmå undandraga sig detta allmånna intryck. Ser du derföre sex personer under förberedelserna till en duell, så skall du, vid närmare granskning, se högst två af dem vid lugn fattning: dessa två åro de, som äro beredda att då. Vi utsågo en passande jemn plats, hvarest skuggan och solskenet voro någorlunda jemt fördelade. En liten båck utgjorde grånsskillnaden. Grefve Hanzig var allvarsam och lugn; hr Stolberg hade ingenting förlorat af sin högdragna bekymmerslöshet. Icke dess mindre helsade han med artighet. Sedan värjorna blifvit undersökta och vilkoren antagna — sekundanterna skulle göra slut på duellen vid första blodsutgjutelse — ställde sig de båda antagonisterna i position. Det var ett ågonblicks tystnad så djup, att