(Hsändi. I fråga om ångfartyget Pesteröthlands reseturer. Hela vida verlden undrar öfver hvadan det kommer sig, att ångfartyget Westergöthland, sedan det erhållit ny befälhafvare, icke vidare lägger till å de i tidningar och prospekter annonserade stationer, hvilka väl ej blifvit utsatta helt och hållet för ro skull. Under de 5—5 resor hr kapten Krusenstjerna haft förmonen att föra ofvannämnda fartyg, bar det händt ieke mindre än 3 (säger tre) särskildta gånger, att han gått förbi Hellekis station, ach lätit der väntande passagerare —sitta der och vänta, och detta oaktadt han på förhand varit underrättad om, att det fanns folk, som ville följa med, för att ej tala om en mängd fraktgods. Herr kapten Söderberg, som nuder 4 år fört samma fartyg, har derunder icke en enda gång gjort sig skyldig till en dylik försummelse, hvarföre hela orten omkring ofvannämnde station håller honom räkning, och det torde för den skull icke vara obefogadt, att fästa direktionens för Westergöthland uppmärksamhet på den förtrytelse det allmänt väckt, att den nye. befälhafvaren, såsom det synes af sin: blotta nyck, behagar draga den trafikerande allmänheten vid näsan. Man behöfver blott föreställa sig några stackars passagerare — hvaribland flera fruntimmer — som i regn och svårt väder suttit flera dagar utan tak öfver hufvudet och väntat på fartyget, som af storm blifvit fördröjt, (hvarvid inom parenthes må nämnas, att svårare stormar än de som lekt under denna tid, besynnerligt nog, aldrig hindradt den förre befälhafvaren på Westergöthland, stt lägga till vid utsatta stationer, och detta med få undantag: på bestämda tider); man må förestalla sig dessa väntandes belåtenhet, då de ändtligen få se röken af den efterlängtade befriaren, och deras harm, däghan — i nåder — går förbi! Jag vill ej ens tala om de stora olägenheter(såsom för ett fruntimmer att under denna årstid resa, 15 mil på bondkärra) eller ekonomiska förluster; som möjligtvis kunna förorsakas af sådana fördröjda resor, jag talar blott om den billiga harm hvar och en måst känna, som sålunda, för ett infall af en ångbåtskapten, få vidkannas onödiga förluster och slita ondt på köpet — och detta är så mycket mer klandervärdt då fartygets kosa endast är 30 alnar från bryggan, och sålunda hela uppehållet knappast kan belöpa sig till 10: minuter. Det, är, i allmänhet kändt att knappt något ångfartyg i Sverige gjort så lyckliga och vinstgifvande resor, som Westergöthland, och terde detta få tillskrifvas i första rummet den säkra tillit passagerare haft till br kapten Söderbergs aldrig felande ankomst på bestämda tider, och i det andra samma kaptens af alla vitsordade humanitet och, välvilja, hvarigenom han tillvunnit sig allmän aktning och vänskap. Då det är en flottans officer förbehållet: att sätta ångfartyget Westergöthland i misskredit, anser insändaren häraf, att det icke: är ur vägen att på detta sätt låta fartygets. disektion veta att. felet derföre är hans. Då det ej finnes någon lagparagraf, som ställer försumliga ånghåtskaptener till ansvar, borde man kunna vänta att dessa, just derföre, af egen. hederskänsla skulle. finna sig så mycket, mer uppmanade att se på, nåväl fördelar för sitt rederi, som lemnat dem förtroende, som på den rättvisa fordran resande äga, att, i förlitande på i tidningar införda annonser, få beräkna att komma ombord å de stationer, som der blifvit utsatta. Bland de många — ofta småaktiga och obilliga — klagomål öfver våra ångfartygskaptener, som försports, torde dock ingen neka rättvisan af ofvanstående, då