med on qvast. Fru Rassmusson påstod att Anna Eriksson varit konstig i hufvudet. förr än hon tillträdde tjensten och anförde såsom bevis härpå, att hon had två Sähanoviskas flugor. bakom öronen; slutande fru R sin förklaring dormed, att Anna Eriksson, som föru tjent på en. söltekrog, var okunnig och lat i sina göromäl. Ett af makarne Rassmugson åberopadt vittne afhörde och bekraftade fru Rassmussons förklaring; hvarefter hela affären; ifrån att vara en anklagelse för ett ryslig brott, reducerade! sig till en fredlig akiljemessa å ömse sidor, med skyldighet likväl för Anna Eriksson att till Rasemussons återställa städjan, 2 rär rgs. —Foliskammaren fördelade i går den del af belöningen, för äterskaffade, från Jönköpings-posten i slutet aj sistlidet år röfvade medel, som af kongl. maj:ts befallningshafvande i länet tillerkänts polisens tjenstemun sålunda: t. fi öfvorkonstapel Qvistgärd 666 rdr 32 sk. kommissarien J. P. Wickstrand 200 rdr, konstapeln n:o 1 Svensson 125 rär 44 sk. 10 rst: och kommissarien Flygare 7 rdr 19 sk. 2 rst., allt bko. Från Hkesjö skrifves: En högst glädjande tillaragelae är att de den 29 sistl. September från Calmar länshäkte förrymde, för allmänna säkerheten högst vådlige, för rån m. m. till. döden dömde arrestanterne Samuel Andersson Lif och Anders Johan Ekelund blifvit ertappade och gripne. Förtjensten af gripandet tillkommer äfven denna gång hemmansegaren Gustaf Johansson i Kungseryd af Hults socken, hvilken för vid flera föregående tillfällen ådagalagd beslutsamhet, mod och sjelfuppoffring vid brottslingars efterspanande och gripsnde blifvit för några månader sedan tillagd silfvermedaljen Fför medborgerlig förtjenst. Efter erhållen kännedom om ett hös pröstinnan Bode på Hellahester en natt i förra veckan begånget rån, begaf sig Gustaf Johausson, biträdd af en mängd handfasta karlar, ut för att söka upptäcka rånarne, hvilka ganska rigtigt misstänktes vara de från Calmar länshäkte förrymde och desamme, sem natten till den 21 Oktober begått rån hos prostinnan Appelberger på Lilla Boarp i Ingatorps socken, och efter något sökande, under ledning af spår i den nyssfallna snön, påträffades de båda bofvarne i Grönmoen af Hults. socken, nära gränsen till Ingatorps socken, der de grepoa och affördes till Ekesjö stadshäkte, hvarest de nu sitta i förvar. De gripne innehade ätskillige rånade saker af mindre värde, men det dyrbaraste uppgåfvo de sig hafva dels nedgräft och dels lemnat i förvar hos andra personer, hvarföre stadsvaktmästaren Hansson, biträdd af en annan person, begaf sig med missdådaren Lif utåt socknarne, för att efter Lifs anvisning söka tillrättafå detsamma: — Att den öfver ofvannämnde brottsliugar fällda dödsdom lika litet som något annat förmått dem ångra: sin förflutna brottsliga lefnad och tänka på sin själs eviga salighet, bevisas icke blott deraf att de under den tid af omkring: 5 veckor, som de varit stadde på rymning, föröfvat icke mindre. än fyra särskilda rån, neml. de ofvannämnde . tvänne hos prostinnorna Appelberger och Bode samt ett hos Anders Johan Samuelsson i Svinbults kyrkoby; och: ett hos en nämndeman i Westra Ryd, ntan ännu mera deraf, att de med fräckhet och en skrytsam ton omtala sina bragder vid både ofvannämnde och åtskilliga äldre rån och stölder och, inspirerade af sitt ämne, göra långa och omständliga historier derom. Hanssons efterspaning har slagit så ut, att man på åtta särskilda ställen funnit nedgräfde 7—8 marker silfver, deribland allt det från prostinnan Appelberger rånade, samt en mängd klädespersedlar m. m., hvilket allt de hit medförde; men det hos andra personer af missdådarne i förvar lemnade gods kunde Lif ej förmås röja. Lif och Ekelund hafva blifvit till Jönköpings länshäkte aåfförde:s