Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1852, sida 2

Lange derstädes strandat. Fartyget år vrak, besättningen räddad, lasten — salt från Lissabon, förderfvadt och upplåst. (6. p. ORE i Dalarne den 29 Okt. En vacker dag i slutet af förra månaden gingo tvenne unga karlar ut ifrån Dalsfors bruk, för ett i grannskapet af bruket skjuta fågel. Flera skott. gjordes, och ifvern förde dem snart längre bort i marken ån ämnadt var. Redan voro väskorna i det närmaste fyllda och lusten afsvalnad, då de, rått nöjda med sin fångst, vid 8solens nedgång beredde sig till återtåget. Det båsta var dock ännu ogjordt. Ett ilsket ståndskall af de tvenne medhbafda, goda hundarne, til kännagaf, att hår gällde något annat ån fågel. Den äläre jägaren, mera skogsvan och mera modig, -sade-genast:—;Det-år björn., Den yngre bad då för själ och pina, att de genast måtte få lemna trakten; men den andre ålade honom att stadna, gaf sina förhällningsordres och började i krypande ställning avancera emot. fienden. I en olåndig och svår mark. fick han då snart se en stor björn i strid med de tvenne raska hundarne, genmålande dessas otidigheter med ett eget blåsande och mosstappar, dem han uppref och kastade, ehuru i en alltför sned rigtning för att kunna tråffa. Dessa björnens rörelser gjorde imellertid, att jägaren i sin hu kande ställning ej tilltrodde sig kunna måtta ett nog såkert skott, hvarföre ban reste sig upp. Björnen blef honom då varse, och — förmodligen ledsen vid det förra småkriget — iakttog precist samma tempo, reste sig upp och kom på två fötter, hög och aktningsbjudande såsom ban då var, emot denne sin värdigare motståndare. Men åfven då lågo hundarne honom så i hälarna, att han måste vända sig om, då han i och med detsamma tråffades af ett så lyckligt skott, att från ryggen hjertat genomborrades och han föll till marken. Dock — ännu ville han göra jägaren segren tvistig; ännu hade han styrka nog att släponde sig efter marken, förfölja sin fiende; som, kryssande undan, måste ladda ett nytt skott, efter) hvars aflossande saken först blef afgjord. Odjuret, en gammal hane, vägde 28 1Z8. och hade tre slagna kor i sitt grannskap.