Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1852, sida 2

— i n——————— —————— räkna dessa herrars framgångar hos damerna, ty de förtego ingen af dem, antingen de voro diktade eller verkliga. En liten stund efter ridåns uppgång öppnades första radens avantscen, som hittills varit tom, och grefvinnan Ulrika visade sig, åtföljd af den saktmodiga gubben, som tycktes vara van att lefva i hennes skugga. En allmän rörelse förmärktes på de förnåmsta platserna i salongen, ty grefvinnan Ulrika var denna afton utmärkt vacker; derpå kastades förstulna blickar på den unga sekund-violisten, der han satt vid sin notställare, och jag såg många ondskefulla småleenden bakom de beqvåma solfjädrarna. Den sachsiska officern tycktes mera öfverraskad än någon annan öfver grefvinnans skönhet; han fattade sin dubbellorgnett, satte den till ögonen och ropade helt högt: — Förbanna mig, år det icke min kusin Ulrikal Gif plats, om jag får bedja, mina herrar, jag måste gå och kyssa hennes hand. Den blonda. krigaren gick ut med en segrares min, likvål icke utan att trampa en och annan på fötterna... Man knotade väl, men det var som: att kasta vatten på gåsen. Ett ögonblick derefter visade han sig i logen bredvid grefvinnn Ulrika, som visserli