Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1852, sida 2

(Insåndt.) Till redaktionen ef Götheborgs Handelsoch Sj jöfartsTidning! Anhålles om införande af nedanstående i eder tidning: Uti Ett Brefv, infördt i Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning den 3 och 4 dennes, yttras om folkskolan i Otterstad: -det år en mönsterskola för hela vårt land, en skola, som visar hvad vår folkskola kan blifva, om den bygges på denna grund-d. ä. på undertecknads folkskolplan). Att utaf den hår af mig grundlagda och bearbetade folkskolan göra en -mönsterskolaför vårt land, har varit, — jag bekånner det, ehuru förmåtet det kan synas — mitt syftemål, och min innerliga öfvertygelse, stadgad under flerårigt personligt skolarbete samt stärkt genom flere upplyste både enskiltes och embetsmyndigheters uppmuntrande bifall, år, att vår hårvarande folkskola, om den långe bedrifves i sin nuvarande riktning och omfattas med föräldrars och vederbörandes förtroende och nit, skall komma att visa, hvad godt kan blifva af folkskolan. Men att skolan hår nu år en mönsterskola-, som redan viser, hvad vår folkskola kan blifva, det år ett stort misstag, vålladt af den skimrande fårg, hvaruti saken framstod under ett kort besöks åskådning af ett genom varm kårlek till syftemålet på förhand upptåndt sinne. — Mot detta misstag finner jag mig af ömhet för skolsakens framgång uppmanad att hårmed offentligen protestera. — Ofvanstående yttrande uti det åberopade brefvet -kunde eljest låtteligen hos de af brefvets låsare, som möjligen komma att besöka vår skola, uppvåcka anspråksfulla fordringar på skicket i vår skola, hvilka ingalunda vid ett blifvande besök — helst om det skedde snart — blefve af den befintliga verkligheten tillfredsstålda, hvaraf åter följden blefve, att saken af det uppväckta missnöjet iklåddes en fårg, som föranledde ett harmset och derigenom orättvist omdöme. — Den till sin riktning verkeligen goda skolan kunde härigenom tillskyndas ett skadligt underkännande af mängen. — Undertecknad, som naturligtvis noga känner den nakna verkligheten i vår skola, får derföre med den strångaste sanningsenlighet betyga, att Otterstads skola ännu befinner sig i ganska osullkomligt skick, till följe af många visserligen ej odfvervinnerliga, men dock ånnu mågtiga hinder, samt till följe af undertecknads sannerligen stora inskrånkthet uti personlig förmåga. — Viljan går icke tillfyllest för framgången af en sak, helst då frågan år om nybrott. Af ofvanbekånde min öfvertygelse om vår skolas nuvarande skick följer ock, att jag icke kan dela brefskrifvarens harm öfver regeringens sått att understödja mitt skolförsök; tvärtom anser jag det understöd, jag redan åtnjutit, rikeligen motsvara det i sanning lilla, som jag hittills kunnat med mitt arbete för skolan utråtta. — På ansökningen om underståd för detta arbetes fortsåttning har ju icke utslag ånnu fallit. — Beträfsande de i min