Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1852, sida 1

Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Paris den 7 November. Dagens stora håndelse år, att senaten beslutat kejsardömets införande. Detta beslut, som endast år ett underdånigt uttryck af hr Bonapartes vilja, var af alla våntadt och öfverraskade alltså ingen. Kejsardömet var redan färdigt förut och senaten har icke gjort annat, ån iklådt sig ansvarigheten för hvad som af Bonaparte och hans nårmaste anhang blifvit beslutadt. Det år i dag, som senaten i ett kort måte antagit detta beslut, sådant det af dess utskoti blifvit föreslaget. Klockan 33 eftermiddagen begaf sig senaten i högtidlig procession till S:t Cloud för att till stadfåstelse förelågga Bonaparte beslutet. Brorsonen, Napoleon den lille, emottog senaten i samma sal der farbrodren, Napoleon den store, 1804 vid ett lika tillfålle emottagit den dåvarande senaten. Vice-presidenten i senaten, Mesnard, höll ett tal till prinsen, på hvilket denne svarade ganska utförligt. Innehållet af denna Bonapartes nya utgjutelse år ånnu icke bekant, men det heter, att samma fredligt låtande fraser skola deri förekommit, som i Bordeaux-kompositionen. Äfven beråttas han hafva förklarat, att han i det steg senaten tagit ser beviset derpå, att han verkligen kan betrakta sig som representanten af franska folkandan, och att han derför ingenting har att frukta af den förbannelse kejsaren slungat emot den af sina eftertrådare, som icke regerar i denna anda. Senatens beslut föregås af komitkbetånkandet, hvilket år uppsatt af hr Iroplong och innefattar motiverna för beslutet. Dettas förnämsta afvikelse från den ursprungliga propositionen består deri, att de bestämningar i 4:de och 5:te artiklarne, hvilka försåkrade kronan ät Jerome Bonaparte och hans manliga afkomma för den händelse att Napoleon skulle då utan någon manlig, vare sig egen eller adopterad, arfvinge, undertryckts och ersatts genom andra, som gå ut derpå, att Napoleon eger att i ett till senaten ståldt och i dess arkiver förvaradt organiskt dekret reglera thronföljden i familjen Bonaparte, d. v. s. skånka kronan åt hvilken af de manliga grenarne af denna familj han behagar, för det