Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1852, sida 1

som förmått kabinettet i Washington att taga ett beståmdt parti emot Japan och att så vidt som möjligt betrygga sjöfarten i norra delen af stilla hafvet. Flera europeiska fartyg hafva blifvit våderdrifna till Japans kuster och der förolyckats; deras besåttningar hafva blifvit fångslade, åfven underkastade tortyr, och åtskilliga gånger ha krigsskepp måst såndas för att fordra deras frigifvande. Japanesiska auktoriteterna gjorde inga sårdeles svårigheter vid att utlemna de sjömån, som stormarne kastat på deras kuster; men så snart man gaf tillkånna den Önskan att efsluta en handelseller endast en vånskapstraktat, afskuro de åmnet tvårt och ville alls icke håra talas derom. I Juli 1846 ankrade amerikanska skeppet Columbus i bugten vid Jeddo och gjorde ett nytt försök att komma i beröring med Japans regering. Hela det svar, som commodoren erhöll, bestod deri, att han borde segla så fort som möjligt och aldrig mera komma tillbaka. Äfven om icke ett vigtigt interesse varit med i spelet, så hade regeringen i Washington sannolikt icke lemnat en sådan förklaring obesvarad. Nu utrustas, såsom bekant år, en eskader som skall afgå till Jeddo, och denna eskader består af följande 8 fartyg: 3 ångare, Mississippi, Susquehannah och Princeton; 3 korvetter, SaintMary, Plymouth och Saratoga; briggen Perry och lastdragaren Supply. De förhållningsorder, som eskaderchefen, commodore Perry, erhållit af statssekreteraren Webster, äro daterade d. 10 Juni och lyda som följer: Det ögonblick nalkas, då sista länken i ångbåtskommunikationernas kedja skall bildas. Från China och Ostindien till Egypten; derifrån, genom Medelhafvet och Atlantiska oceanen, till England; vidare, från England till våra lyckliga kuster och andra delar af detta stora fastland; från våra hamnar till sydliga delen af det näs, som sammanbinder norra och södra Amerika, och från detta nås på kusten af Stilla hafvet, i både nordlig och tydlig riktning, så långt som civilisationen är utbredd, — — föra ångare, såväl andra nationers som våra, jordklotets nyheter och rikedomar samt tusentals resande. Presidenten anser nu tidqen vara inne att fullända denna stora kedja, som förenar alla verldens folk, genom det snara inrättandet af en ångbåtsförbindelse emellan Californien och China. För underlättandet af detta förehafvande, är det önskligt, att vi af kejsaren i Japan erhålla tillåtelse att köpa af hans undersåter de stenkolsförråd, som våra ångare behöfva på sina resor fram och tillbaka. Det bekanta misstroende, som förmått Japan att afslå alla under de tvenne senaste seklen af andra nationer gjorda hemställningar om öppnandet af dess hamnar för deras fartyg, blir naturligtvis hinderligt för hvarje nytt försök att åstadkomma en ändring i detta afspärrningssystem. Handelns interessen, och äfven mensklighetens, fordra likväl att vi göra ett nytt försök hos detta lands beherrskare och bedja honom att emot betalning tillhandahålla våra ångare, icke alstern af konstfliten eller jordbruket i hans land, utan en gåfva af försynen, af all tings skapare nedlagd i skötet af Japanesiska öarne till gagn för hela menniskoslägtet. På presidentens befallning tillställer jag er ett bref till kejsaren i Japan, hvilket ni skall bringa till Jeddo, hans hufvudstad, å ert amiralskepp, åtföljdt af de fartyg i er eskader, hvilka ni lämpligen kan dertill använda. I Hongkong eller Macao skall ni utan tvifvel träffa ett Förenta Staternas fartyg, detacheradt från eskadern i Stilla hafvet, och hvilket harombord ett antal skeppsbrutne Japanesiska sjömän, nyligen upptagna på öppna sjön af Auckland. Ni skall föra dessa män med er till Jeddo och öfverlemna dem åt kejsarens embetsmän, med den försäkran, att Amerikanska styrelsen aldrig skall underlåta att med godhet behandla alla de Japaneser, som olyckan kan drifva emot våra kuster, och att den