orimligt år det att tillägga Asarne epithetet ede glade-, derföre att det i Voluspa heter, vid målningen af den ester Ragnarök intrådande lycksalighetstiden, att Asarne lekte med gyllene taslor och voro glade-. — Att Eddans: i midium heimi-, skulle afse mellersta Scythien, åger ingen skymt af bevisning. Af alldeles samma halt år förf:s hela öfriga råsonnemang, i afseende å Budinernas identitet med Asarne. De mest sökta och aflägsna likheter, t. ex. likheten mellan Asgård och Herodoti beskrifning på Gelonus, förklaras vara fullt bestämda, och de lösligaste gissningar låggas till grund för långre deduktioner (t. ex. om Gelonus — Oden). Och så anser sig förf. hafva ovederlåggligen bevisat sitt påstående, under det premissernas haltlåshet går hela slutsatsen ingenting vård. (Forts.)