Om verkningarne i England af Navigationslagarnes upphäfvande. Ofta nog hör man ånnu, äfven i våra s. k. pplystatider, den sats drifvas af personer, Som företrådesvis vilja kallas -praktiska, att förnuftets och menniskokårlekens stora grundsatser icke kunna tillåmpas inom de statsekonomiska förhållandena olika lånder emellan; emedan man der, heter det, måste handla med stöd af erfarenheten, och icke efter några -lösa () theorier-, hvilka kunna vara sanna i och för sig, men ej åro utförbara i praktiken. Så har det ansetts för bevis på stor statsmannavishet och -praktisk klokhet-, att hvarje land uteslutande såg på sin egen fördel, åfven om den skulle köpas på bekostnad af alla andra lånders, ja på hela menskligbetens fördelar. Så har sjelfviskheten, hvilken hos individen blifvit erkånd såsom ett fel, blifvit olika länder emellan betraktad såsom en dygd, likasom äfven oförnuftet fått namn och heder af vishet. — Men straffet för dessa falska åsigter har, såsom hvarje råttånkande, någorlunda klart seende menniska kunnat förutse, icke uteblifvit. Ju mera sjelfviskt kortsynt ett land blott fikat efter egen fördel, ju hastigare och svårare har det nödgats inse huru det med sitt falska sträfvande skördat förluster i stället för fördelar, armod i stållet för vålmåga, stockning i industri och nåringar, i stållet för ökad liflighet. — Detta år det vittnesbörd, som just erfarenheten nu gifver ovederlåggligt vid handen. Den visar i tydliga drag, att de stora råttsgrundsatserna, hvilka gålla för den moraliska verlden lika bindande som naturlagarne för den yttre skapelsen, icke kunna ostraffadt krånkas. Mångfaldiga erfarenhetsbevis för denna sanVANA EAA TESTET E5 —