rörande detta ämne väcktes, den mängd parJamentskomiter, som derför varit tillsatta, de flerfaldiga oroliga upptråden, som denna fråga föranledt, och det oupphårliga häcklande, hvarför dessa lagar voro och måste vara utsatta, — så förefaller det högst mårkvårdigt att förbåttringen eller förändringen, under så mycken obeståmdhet i åsigterna, ens kunde tillvågabringas. I frågan om kolonial-sockrets behandling voro meningarne ånnu mera delede. Det årliga beståmmandet å tullsatserna derå gaf anledning till årligen förnyade anfall. Under 3 å 4 månader hvarje år, innan budgeten var uppgjord, var man i största spänning, ovisshet och begrundning om hvad styrelsen dervid månde tillgöra. I afseende på skeppsfarien var förhållandet icke stort mera beståmdt, och till följd af denna osåkerhet och de oupphörligt befarade anfallen på sina privilegier och monopolier. sysselsatte sig skeppsredare-societeten hufvudsakligen med att låta författa och utfårda sorgliga beråttelser om de lidanden, den år ifrån år hade att uthårda och hvilka beråttelser afsågo att såsom ett barmhertighetsskål verka åtminstone till ytterligare uppskof med antagandet af den friare principen för handel och sjöfart. Når man nu efteråt betånker hvilka oerhörda penningesummor som uppoffrats, hvilken tid och hvilka bemådanden som blifvit förspillda — på bildandet och vidmagthållandet af en mångd sårskildta samfund eller föreningar; på tillvågabringandet af tillfålliga möten: på studerandet af medlen att stålla sig in hos de på olika tider styrande personerna, på författandet af petitioner och motioner, hvarmed parlamenterna skulle liksom öfversvämmas; på, snart sagdt, vakthållningen i underhusets förstugor och omgisningar, för att ännu i sista stunden stärka och stegra anhångarnes pålitlighet och nit; på den ytterliga ångslan, hvarmed man afvaktade underrättelsen om utgången af hvarje öfverläggning m. m. och detta allt för att få bibehålla några obeståmda förmåner eller för att åtminstone tills vidare kunna asböja de ståndigt återkommande försöken att inskrånka dem, — då uppvåckes hos oss en kånsla af verklig bedröfvelse, desto naturligare som, derest man tänker sig detta uppoffrande nit, denna alldrig svigtande ihårdighet, anvånda på annat vis, och icke, såsom nu, bortslösade på fruktlåsa bemödanden, protektions-vånnerna långesedan varit oberoende af de konstlade stöd, hvarvid de nu så envist hållit sig fast. År 1849, och således endast för 3 år sedan, blefvo Navigations-lagarne upphåfda. — Äfven detta stöd måste undan och det för alltid. Troligen har aldrig förr ett så vidtomfattande, så djupt ingripande nåringsintresse blifvit drabbadt af en så hastig reform; och icke dessmindre har denna gren af vår inhemska industri, ehuru den mest långsamma i sjelfva arbetsdetaljen och, efter hvad man förmodade, genom lagföråndringen bragdt i den mest förtviflade stållning, på så kort tid utvecklat den mest förvånande verksamhet; ja, det finnes intet slag af inhemsk nåringsssit, som på dessa 3:ne år, sedan sörtrollningen var bruten, så tagit ut steget som skeppsbyggerinäringen. Lyckligtvis ega vi mån sådane som en M:r W. S. Lindsay, hvilkas mod och kraft icke förlamas af verkiiga eller inbillade faror; mån, som kunna uppfatta den söråndrade stållning, hvari de försåttas, samt genast utfinna och vidtaga låmpliga utvågar till betryggande af deras verksamhet. M:r Lindsay och andra honom liknande mån hafva frågat sig sjelfva, hvarföre England, då deti alla andra industrigrenar går framåt,skulle stadna eller gå tillbaka i denna enda nåringsgren, och hvarför icke i England fartyg skulle kunna byggas, till godhet och pris, jemförllga med hvilket annat lands som helst? och snart hafva de öfvertygat sig att icke det ringaste skål förefinnes till en sådan farhåga. Tvårtom har en tidpunkt intrådt, hvarifrån skeppsbyggeriet ALA2 —————— sa får min håsta vån. tv mitt sammanträfsan