Jasål jag sökte er i slottet, och ni var hemma hos mig; nå så kom då, min vån, jag följer med er. Vid dessa ord slog Merk sin arm omkring den tankspridda och upprörda vännens och återvånde med honom till slottet. — Har ni tagit afsked af familjen Hesse? frågade Merk med afsigt, emedan vånnens oro icke undsöll honom. — Ja, svarade Herder hastigt och började genast i sin förlågenhet tala om annat. Detta satte Merk i förundran; han tänkte på Caroline och den sjålsoro, som Herder våckt hos den unga flickan. Men han ville icke vidare beröra denna ömtäliga angelägenhet och frågade indirekt utforskande: — Kommer ni någonsin tillbaka till Darmstadt, så att min hustru också får låra kånna er? — Ja, ganska snart; — i morgon, min vån, i morgon får ni bref från mig; det år mycket som låter båttre skrifva ån såga sig. Merk trodde sig förstå vånnen och gjorde inga vidare frågor. Emedan prinsen skulle afresa tidigare ån förut var beståmdt, och Herder ånnu hade en afskedsaudiens hos landtgrefvinnan, så skiljde sig Merk på slottsgärden med hjertligt deltagande från den nya vånnen, med hvilken han