Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1852, sida 3

portugisiska judeförsamlingen och gjorde högst betydliga affärer i tobak. Hans hus var en boning för lyxen, en samlingsplats för vittra personer och konstnärer, samt belägrades af talrika snyltgäster. Genom den stora branden i Hamburg led han stora förluster och man glunkade om husets osäkerhet, men snart bragte han j alla dylika rykten till tystnad: Då hans döttrar gifte sig, gaf han dem de mest lysande hemgifter; år 1846 upprättade han inför behöriga vittnen ett lagenligt testamente, hvari han förfogade öfver ofantliga summor, och ibland annat äfven bestämde stora legater till välgörande stiftelser. Ryktet, att han 1851 ökat sitt testamente med nya enorma kapitaler, stärkte hans kredit inom handelsverlden, så att den nu tycktes vara orubblig. Man tviflade icke på att hans magasiner voro proppfulla. Med största beredvillighet erhöll han, i slutet af förra och i början af innevarande år, af flera handelshus förskotter, hvilka uppgingo till mera än 160,000 mark banko (omkring 214,000 rdr rgs). Först helt nyligen bade han till ett handelshus, som öfvertagit att besörja assurans för eldfara, öfverlemnat nycklarna till föregifna ofantliga cigarr-förråder, — då man plötsligen fick höra, att Lemos gjort ett försök till sjelfmord — och vore ruinerad. Man öppnade magasinerna. de voro tomma; man eftersökte hans testamente, det var uppbrändt; man reviderade hans böcker, de voro förfalskade, och Josua Lemos dömdes i början af sistlidne September af öfverrätten i Hamburg till fem månaders tukthusstraff för bedrägeri. I tio års tid ägde han, den rika köpmannen och stora mäklaren, konsternas mecenat, snyltgästernas afgud, de fattigas välgörare, hela verldens ädelmodiga vän, mindre än intet, som han kunde kalla sitt, och de millioner, dem han förslösat och förtärt, ägde han endast — genom spokulationer. En hanmburgisk advokat. I Hamburg har nyligen passerat följande lilla håndelse: En piga, som tjenar hos en dervarande, mycket kånd advokat, kom till en slagtare för att köpa kött, och hade en hund med sig, som var begåfvad med en ypperlig aptit och passade tillfålle att stjäla sig och förtära ett stycke kött, som slagtaren tarerade till 3 m:k cit, hyilket belopp han nu sordrade såsom ersättning för köttet. Pigan hemvisade honom till sitt herrskap, och slagtaren, som ville gå fiffigt tillvåga, begaf sig genast till advokaten, som ånnu icke visste, hvad som passerat, och förelade honom följande fråga: om en hunds egare icke vore förpligtad att betala den skada hans hund hade gjort? Juristen besvarade-denna frågan bekråftande, och slagtaren begaf sig hem, förnöjd och stolt öfver sin slughet, och var icke sen att skicka advokaten råkning på 3 m:k c:t, för det af hunden uppåtna köttet. Denne betalte också ganska lugnt; men skickade slagtaren räkning på 7 m:k 8 sk. e:t för juridisk konsultation, som denne, till sin stora förargelse, var nödsakad att betala, så att han på hela affåren förlorade 4 m:k 8 sk. c:t. Han har nu försvurit att någonsin mera täsla i slughet med dessa inslipade skålmar till advokater. Areskänk af ett par hvita handskar. Polisdirektören och polisdomaren i Birmingham, hrr Philips och Winfeld, hafva nyligen haft den sällsynta lyckan att erhålla ett par hvita handskar i föräring af borgarrepresentationen. Der har nemligen på ett helt dygn, eller fulla 24 timmar, varit anmåld hvarken någon polisölverträdelse eller förbrytelse, ej heller skett någon arrestering, hvilket — som också måste vare högst sällsynt i en stad med 250,000 innevånare — ej håndt på 40 år. Öfverlemnandet af de hvita handskarne skedde alltså ester urgammalt bruk — En assisdomstol i Skottland, som under en hel session icke hast instämd något brottmål, har redan förut detta är njutit samma hedersbelöning. j Möbler till Hongkong. Ett hamburgerhandelshus har erhållit beställning på möbler till Hongkong för en million mark c:t, och en stor mångd snickare i Hamburg äro sysselsatta med förfärdigandet af desamma. Ett dåligt omen. Kreuzzeitungberåttar, att på en grånsstolpe mellan det hamburgska och holsteinska gebitet plötsligen kommit till åsyn inskriptionen: Territoire frangaisk, som naturligtvis stått derpå från den franska ockupationstiden och icke durabelt nog blifvit öfvermåladt. Vidskepligt folk ser deri ett dåligt förebud. Märkligt bruk. I Marco Poles interessanta resbeskrifaing. hvars pålitlighet bestyrkes af alla sednare resande, omtalas följande besynnerliga bruk hos Tatarerna: Så snart en qvinna år förlöst, lemnar hon sången, tvättar barnet, lindar det och gifver det bröstet, hvarpå hon går till sina dagliga sysslor. Deremot lågger mannen sig med barnet i sången, der han förblifver i 40 dagar, och emottager emellertid besök af karlarne, liksom en europeisk barnsångshustru af qvinnorna. Denna mannens omsorg om barnet skall hålla qvinnan skadeslös för födslosmärtorna. Positävspelaren som postillen daam OUMH. Polisen i Madrid bar arresterat en positivspelare vid namn Ivanito för en förbrytelse af helt ny beskaffenhet, och som icke allenast våckt en ofantlig skandal, utan åfven stört många familjers lugn. På sina turer genom Madrids gator hade Ivanito en liten apa med sig; denna var dresserad på det sått, att hon på en vink af Ivanito praktiserade de små kärleksbrefven i hånderne på de damer, som blefvo betecknade. Detta tillgick på följande sått: Ivanito visste att göra bekantskap med åtskilliga åldre och yngre vällustingar, och tillbjöd sig att befordra deras kårleksbref till sin beståmmelse. Sedan aftalet skett, begaf sig Ivanito med sitt positiv och sin apa till det 2A — pedanter, vurmande menniskohatare och hen-—