Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1852, sida 1

:QAG — — — — — — — vid allt, som fordrade en längre mekanisk öfning, och åndtligen — hade jag icke med en ytterst känslig själ, de mest oljenliga händer för klavrspelning, så skulle jag med hånryckning hafva utbildat mig i denna konst. — Ni ålskar musik? — frågade Caroline, med tankspridd liflighet. — Musiken år för kånslofulla hjertan och finkånsliga sjålar ett så oumbårligt nåje, hufvudets tankar allena mattas så lått, språket saknar så ofta kraft, att en sång med ackompagnement af ett strånginstrument otvifvelaktigt tillhör ett lyckligt lifs ekonomi. S — Spelar ni då aldeles icke? frågade mamsell Ravanell. — Jag spelar klavåär högst medelmåttigt och derför ganska sållan, och då endast enkla melodier och visor. Når jag förut i Riga hållit mina aftonsångspredikningar, var det mitt kåraste nöje att, såsom efterskörd får andakten, ensam i mitt rum spela några koraler. — Då förundrar det mig likvål, att ni icke förskaffat er nådig fårdighet. — Jag beklagar mycket, att jag icke båttre öfvat mig i notjäsning och de mekaniska svårigheterna; men i Königsberg, der jag s uderade, fattades mig både tid och penningar,