Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1852, sida 2

DA. .— — kategori med de öfriga theologerna, sade ministern. Förutsatt att vår nådiga landtgrefvinna skulle kalla honom till hofpredikant, huru skulle man betrakta honom i konsistorium?, — Ah, sade krigsrådet Merk leende, den förutsättningen tjenar till ingenting, han har redan en konsistorialråds-plats i sickan. Ni förvånas — men derom skola vi tala en annan gång — emellertid hvad hans riktning betråffar, så hörs det tydligt att han år frimurare. Denna ordens ande flågtar igenom hans religiösa åsigter, han år en humanitets-predikant. Låtom oss taga några enskilda satser ur hans predikan i dag, t. ex: Religionen bibragte alla folk den första kulturen och vetenskapen såsom ett slags tradition — religionen upphöjde menniskorna öfver djuren genom förnuft och språk, ty dessa äro blott möjliga genom föreställningen om det osynliga — vidare: kristendomen bjuder den renaste humanitet på den renaste våg genom ljus, lif, förebild, kårleksverk och fortverkande brödraskap — derför kallade sig stiftaren sjelf för menniskones son, och hans låras valspråk år: Ingen får sjelf, hvar och en för allal, (Forts.) SA — —