Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1852, sida 1

— — Vt VO s— — — predikat i slottskyrkan och ästadkommit en ovanlig verkan på sina talrika åhörares sinnen. Landtgresvinnan hade aldeles hänryckt återvändt till sina rum, låtit kalla honom till sig, och i de nådigaste uttryck gifvit honom sitt bifall tillkånna. Äfven hos Merk talade man med beundran om honom, innan han och guvernanten anlåndt. Caroline motsåg med stor oro det ögonblick då Herder skulle komma. Hon hade icke återsett honom sedan fredags aftonen. Hennes hjerta var dock nu låttare ån då, ty når hon, efter hemkomsten från skogen, befann sig allena med sin syster hade ett förtroligt samtal uppstått emellan båda. Hon hade då tillstått för sin syster, att hon kånde en oro och ett vemod, som hon aldrig förr erfarit, och att hon icke visste om det var smårta eller lycka; men att hvarje blick, hvarje ord af Herder stegrade denna hemlighetsfulla kånsla i hennes sjål. Den erfarna systern förstod snart ett oskyldigt flickhjertas bekånnelse, och utan att ingå i någon vidare förklaring på denna kånsla, slöt henne systern kårleksfullt i sina armar och sade: — Bed till Gud, min båsta Caroline, han vakar Öfver dig och vet hvad som år godt för oss. Om flickan också icke blef lugnare deri