Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1852, sida 1

Den nya mekaniska kraften, som skall uttränga ångan. (Slut fr. föreg. n:o.) Regeneratorn i ofvannämnde större maskin har invändigt en höjd af 26 tum och lika stor vidd. Hvarje af de bredvid hvarandra stående nätlagren utgår 676 qvadrattum. Hvarje tum af metalltråden har 10 maskor, och således hvarje qvadrattum 100. dito, hvilket tal, multipliserat med 676, gifver 67,600 maskor i hvarje lager; och då lagrens antal går ånda till 200, så innehåller hela regeneratorn 13,520,000 maskor. Då der nu finnas lika många små mellanrum mellan lagren, som der finnas maskor, så se vi håraf, att luften blifver sönderdelad af omkring 27,000,000 små celler. Häraf synes klart, att nästan hvarje partikel af luftens hela volym, vid passerandet af regeneratorn, kommer i närmaste beröring med en metallyta, som vexelvis uppvärmes och afkyles. Utsträckningen af denna yta synes nästan otrolig, då man riktigt öfverväger saken. Metalltråden, som innehålles i hvarje lager, år 1, 140 fot lång, följaktligen trådens långd i hela regeneratorn 228,000 fot, eller cirka 7 svenska mil. Hela trådens yta år lika med ytan af 4 ångpannor, hvardera 40 fot lång och 4 fot i diameter, och likvål år regeneratorn, som presenterar denna stora uppvårmande yta, omkring 2 kubikfot mindre ån 1029:de del af dessa 4 pannors rymd. Upptäckten af denna egna vårmens öfvergång och tillbakagång mellan luften och metallen år en af de mårkvårdigaste man hittills gjort på fysikens gebit. Redan för längesen upptåckte nemligen kapten Ericsson följande mårkvårdiga naturlag: Om atmosferisk luft och andra permanenta gaser få framströmma med en hastighet af endast 6 tum på en 50:dels sekund, så hafva de förmåga, att både emottaga och aflemna öfver 400 graders vårme. Detta år, i vetenskapligt hånseende, det sublimaste draget hos hans kaloriska maskin. Han år den förste, som upptåckt denna vårmens mårkvårdiga egenskap, utan hvilken atmosferisk luft svårligen skulle kunnat anvåndas som mekanisk kraft. Skälet år klart. För att kunna utöfva någon tryckning på pistonen, måste luften utvidgas